Antikexperten värderar dina fynd: ”Bästa jag sett på länge – den kan galoppera iväg i pris”

Visst bär den på historia, Sveriges mest ikoniska souvenir. Men kanske inte en så lång historia som många tror, berättar antikexperten Peder Lamm för Allas.

– Dalahästar är framför allt en 1900-talsföreteelse, säger han och fortsätter:

– Hästskulpturer gjordes redan under jägarstenåldern, och i svensk allmogemiljö finns ganska fina hästar både från Småland och Västergötland från 1600–1700-talet i alla fall, men det finns inga så gamla dalahästar vad jag vet.

Enligt honom är de riktigt fina dalahästarna tillverkade mellan 1895 och 1925.

Men hur vet jag om min ärvda dalahäst är värd något eller inte?

– Bästa färgen är vit bottenfärg och blå dekor. Det samlare vill ha är sällan de orangea eller blå, utan de så kallade blåbeningarna.

Blåbeningarna är alltid vita i botten, de har oftast blå ben men kan även vara blåprickiga.

Det var två familjer som gjorde blåbeningarna: familjen Hvit och familjen Rytter och tiden är från 1890 till och med andra världskriget, berättar Peder.

Finns något enkelt sätt att avgöra ålder på min häst?

– Ja, alla moderna hästar är bandsågade så de är väldigt jämna i formen. Är den gammal är den täljd, benen kan ha olika tjockhet till exempel, och de har ofta väldigt tjocka halsar.

– Allra dyrast, men det finns nästan inte, är en häst med ryttare, eller hästkarl som det heter på dalmål. Ryttarna har inte ben utan de liksom växer ur hästkroppen.

– Då kan du inte säga var de är gjorda eller av vem, men då är det 1800-tal och kan kosta vad som helst.

Som vanligt är signerat bra, det gillar samlare.

– Och det ska naturligtvis vara originalmålning och inte påbättrat. 

Lite slitet är bäst

Slitage på måleri gör ingenting, det är nästan en värdehöjare, säger Peder.

– Vanliga, fina hästar kostar några tusenlappar, du kan få en fin blåbening för tre, fyra lax. De riktigt dyra är konstiga, äldre, väldigt sällsynta modeller – då pratar vi 50 000 kronor och uppåt.

– De måste ha personlighet och kännas lite unika. Inte likna något som har med svensk hemslöjd eller souvenirbutik att göra. De ska vara egensinniga! Lite för kort huvud, lite för korta ben, klumpig kropp och tjock hals vill man ha. Men halsen kan vara girafflikt lång också.

Annorlunda är Peders ledord.

– De ska liksom se lite muppiga ut, och de får gärna vara stora, runt 18–20 cm, sammanfattar han.

Dyra och billiga röda

De orangeröda är sällan värda någonting, säger Peder Lamm. Men det finns undantag.

– Olof Falks (1885–1948) dalahästar är dyra. Han gjorde ofta röda hästar, och de brukar vara signerade, oftast under magen, vid sadelgjorden.

Det är Olof Falks hästar som lett till att de flesta dalahästar är röda i dag.

– Men hans är väldigt orangeröda, de har en intensivare färg är de lite trött mattorangea nya, säger Peder.

Hästen med panterprickar

En annan kändis är Nisserhästen. 

– Hilma Nissers hästar är väldigt coola, säger Peder. De är roligt prickiga, ser ut som pantrar. Det var familjer som tillverkade dalahästarna men namnen som finns kvar oftast kvinnornas eftersom det var de som krusade som det heter när man målar.

Ibland skenar priset iväg

Världens än så länge dyraste trähäst från Dalarna klubbades i början av 2021. Den 15,5 cm höga hästen såldes via Dalarnas Auktions­­­­byrå i Borlänge för hela 367 530 kronor.

Den lilla träfigurens skönhet, den långa halsen, ryttaren och åldern – den dateras till 1836 – drog upp priset. Liksom proveniensen, det vill säga hästens ägarhistoria, som visar att man vet vem som faktiskt har tillverkat den: Erkmats Erik Olsson (1814–83) i Hagen, Dala-Floda.

Det tidigare rekordet från 2015 låg på 195 000 kronor för en så kallad Bodahäst, tillverkad i Boda ett par mil från Rättvik.

Experterna värderar

Dags för expertpanelen svara på frågor om dalahästar som kommit in till redaktionen. Peder Lamm samt två av Antikrundans kända ansikten, Joakim Bengtsson och Charlotte Strömstedt, hjälper till.

”Precis så här ska det se ut!”

Fråga: Min dalahäst är 20 cm hög och har förmodligen dragit en vagn eller liknande, eftersom små öglor av järn för tömmar sitter på manken och den har hål i nosen för betsel.

Hästen har blivit rejält använd. Den kommer från Stora Tuna, men var i Dalarna och när den är tillverkad har jag ingen aning om. Vad tror ni om värdet?

Tack och hälsingar från J

Antikexpert Peder Lamm svarar: Oj, oj, oj, det här var den bästa dalahäst jag sett på länge! Det är en ”blåbening” i typiskt Vattnäs-måleri från omkring 1910, eller något årtionde därefter.

Jag tror nog att den är målad av Karin Nisser (1883–1947), i dalahäst-sammanhang känd som Mor Nisser. Den har ett härligt slitage, precis så här ska det se ut! Ett utropspris på auktion borde ligga på 10 000 kronor men det skulle inte förvåna mig om den galopperade iväg en god bit till…

Värdefull hästkraft

Fråga: Jag har fått dessa två dalahästar efter min farfar. Han föddes 1888 och var alltså pojke under 1890-talet. Min farfars far köpte hästarna vid en resa i Dalarna i mitten av 1890-talet till sin enda son att leka med.

Den vita är tyvärr ganska sliten, men efter en artikel om dalahästar blev jag nyfiken på ursprung och värde på de här. Hoppas ni kan berätta mer!

B

Antikexpert Charlotte Strömstedt svarar: Dalahästar är verkligen något som de flesta kan relatera till. I en marknadsundersökning för ett antal år sedan framkom det att dalahästen som varumärke till och med var något starkare rotat hos oss svenskar än självaste Volvo. Det är tydligen inte antalet hästkrafter som spelar roll!

Dina fina hästar ser förhållandevis välbevarade ut för sin ålder. Mest troligt kommer de från Vattnäs mellan Mora och Orsa. Det finns en del detaljer som tyder på det, exempelvis manen och de blå dekorprickarna på magen på den ljusa hästen.

I Vattnäs var det framför allt familjen Hvit som dominerade tillverkningen av hästar. Namnet Hvit är ett soldatnamn som gavs till Säbben Per Andersson, född 1861.

Dalahästen har varit och är fortfarande ett populärt samlarföremål. Många nöjer sig med en något modernare variant i den klarröda färg som har kommit att bli ”standard”, men finsmakaren vill hellre ha något i denna stil med härlig patina och massor av känsla.

Utan att vara helt säker på vem som har gjort hästarna, har de ett sammanlagt värde av cirka 15 000 kronor.

Sett mycket lek

Fråga: Har en dalahäst i så här dåligt skick något värde? Den har en spik i foten för att kunna stå upp. Den är minst 100 år gammal, troligen äldre.

E

Antikexpert Joakim Bengtsson svarar: Vilken trevlig dalahäst! Man började göra dalahästar tidigt och de var ursprungligen tänkta som ­leksaker. Tillverkningen började i ­socknarna kring Mora och såldes i ­Mellansverige. Numera tillverkas de flesta i Nusnäs kommun i Mora.

Din häst ser ut att vara från 1800-talets andra hälft. Den är verkligen lekt med! Det finns många samlare och priserna är höga. Dock är ålder och skick viktiga ­faktorer. Jag skulle värdera din häst till 1 000 kronor.