Cecilia, 41, blev av med livslång fobi på två timmar – metoden som faktiskt fungerar

Under lång tid levde tvåbarnsmamman Cecilia von Wachenfeldt, 41, med en spindelfobi som på många sätt begränsade hennes vardag. Hon undvek skog och mark, trots att hon älskar att plocka bär och svamp. Trädgårdsarbete blev jobbigt och bara att sätta sig i en trädgårdsstol kändes obehagligt – hon var alltid tvungen att noggrant skanna av stolar och bord innan hon kunde slå sig ner, berättar hon. 

– Jag har haft spindelfobi så länge jag kan minnas. Den visade sig framför allt som ett starkt obehag, både när jag såg spindlar i verkligheten och när jag råkade stöta på dem på bild. Om det dök upp en spindelbild i flödet på mobilen hände det faktiskt att jag kastade ifrån mig telefonen.

När familjen flyttade till hus från lägenhet insåg hon att det var dags att söka hjälp för sin rädsla. I källaren bodde det gott om både små och riktigt stora spindlar, och att vistas där var extremt obehagligt, säger Cecilia von Wachenfeldt. 

– När vi fick vårt andra barn insåg jag att situationen inte höll. Jag ville inte föra över min fobi till barnen och jag ville kunna känna mig trygg i mitt eget hem, säger hon.

Började KBT-behandling

För att ta tag i fobin sökte hon sig till KBT, och träffade en psykolog hon direkt kände sig trygg med. Behandlingen började med att de tillsammans tittade på tecknade bilder av spindlar, vartefter hon fick skatta sitt obehag på en skala från 0 till 10. 

– När de inte längre väckte känslor gick vi vidare till riktiga bilder, sedan filmer, och jag fick se de mest obehagliga sekvenserna om och om igen tills obehaget släppte.

Nästa steg var att möta en levande spindel i en burk. När Cecilia kände sig redo tog psykologen fram spindeln och hade den i handen. Till slut fick hon själv hålla spindeln, efter bara två–tre timmars session.

– Jag var tvungen att skicka en bild till min man, och han kunde knappt tro sina ögon. Jag som alltid trott att jag var ett hopplöst fall! Det är helt otroligt hur man faktiskt kan programmera om hjärnan, säger hon.

Fortsatte med hemuppgifter

Efter denna ”crash course-session”, som hon kallar den, fortsatte arbetet hemma med olika övningar. Cecilia fick i uppgift att fånga in spindlar och bära ut dem, och att stå i garaget (där det bodde många stora spindlar) tills obehaget släppte. 

– Något som också hjälpte mycket var att gå med i Facebookgruppen Spindelnätet, då blev exponeringen en del av vardagen och jag lärde mig dessutom massor om spindlar.

Hur känns det nu, sex år senare – vad är skillnaden nu mot före fobibehandling?

– Skillnaden är enorm, jag har fått en helt annan livskvalitet. Nu kan jag jobba i trädgården, vara ute i skogen och leva sida vid sida med spindlar både inomhus och utomhus. Ser jag en spindel i dag blir jag snarare nyfiken: Vad är det för art? Är det en hane eller hona? Jag har gått från spindelrädd till spindelnörd, säger Cecilia von Wachenfeldt.

Logiken chanslös

Spindel- och ormfobi, flygrädsla, klaustrofobi, spruträdsla, höjdskräck och hundrädsla. De vanligaste fobierna har alla en sak gemensamt, berättar Jonas Evander, leg psykolog och leg psykoterapeut, som genom sitt yrke dagligen möter människors rädslor och som hjälpte Cecilia med spindelfobin.

– Även om man vet att det man är rädd för egentligen inte är livsfarligt, så reagerar kroppen med fullt påslag ändå. Logiken spelar ingen roll.

Begreppet fobi brukar definieras som en rädsla som utgör en begränsning, alltså påverkar ens liv så att man inte kan leva det fullt ut.

En fobi handlar om en orimligt stark rädsla, och personen är ofta medveten om detta själv, men kan alltså inte med logiskt tänkande styra över det. För att en rädsla ska klassas som specifik fobi krävs också att den är kopplad till en specifik plats/händelse, eller ett specifikt objekt.  

Men hur och varför uppstår fobin egentligen, från början?

– Bra fråga, det vet vi faktiskt inte riktigt, säger Jonas Evander. Det finns teorier som menar att det förekommer något slags genetisk komponent, att vissa fobier kan förekomma mer ofta i samma familj. Blodfobi är en sådan fobi, som är vanligt förekommande bland flera personer i en familj. 

Därtill, berättar han, kan det handla om nedärvd beredskap: att lära sig vara rädd för vissa saker. Vi människor har lättare att vara rädda för sådant som historiskt varit farligt för oss, som mörker, höjder, giftiga insekter, ormar… Så, många fobier som är vanliga i dag har faktiskt bidragit till människosläktets överlevnad.

Fobin kan ”läras” in

Ett annat sätt som fobier kan uppstå är via associationsinlärning. Det vill säga, om du befinner dig i en situation och upplever starkt obehag, och det kanske till och med upprepas, så kommer du sannolikt börja koppla ihop situationen och obehaget, och utveckla en fobi. 

– Vi kan också ärva fobier på ett mer socialt sätt, till exempel en person med spindelfobi, som har en mamma som är livrädd för spindlar. Dels observerar personen detta direkt genom att se sin mamma bli otroligt rädd för spindlar, dels får vi det till oss genom vår kultur, att det är vanligt att bli/vara rädd för till exempel spindlar.

Dessutom, berättar Jonas Evander, har vi ofta en hel del grejer för oss för att hålla en utvecklad fobi vid liv. 

Vi tenderar att undvika det vi är rädda för, och får därför aldrig den där rädslan motbevisad. Vi får aldrig veta att hunden kanske inte går till attack, för vi skulle aldrig ens vistas i närheten av den. Undvikandet skickar dessutom en stark signal till oss att det är farligt, vi iakttar ju också oss själva och hur vi beter oss och att fly eller helt undvika signalerar onekligen fara.

– En annan faktor som vidmakthåller fobin är säkerhetsbeteenden, undvikandets mer subtila kusin. Det handlar om de beteenden vi ägnar oss åt när situationen väl inträffar, som när den flygrädda försöker döva oron med alkohol när den flyger. Då får du heller aldrig veta hur det skulle vara utan. Tanken du tar med dig blir snarare att det gick bra för att du ägande åt det där beteendet, säger han.

Effektiv hjälp mot fobi

Hur kan man komma till rätta med rädslan då? 

Både i Sverige och internationellt är KBT-behandling med exponering den rekommenderade metoden, berättar Jonas Evander. KBT beskrivs som otroligt effektivt – upp till 90 procent blir hjälpta med sin fobi.

– Det första vi fokuserar på i behandlingen är att göra rädslan så konkret som möjligt: När är personen rädd? Är det när man ser en spindel eller är det när man går in i ett rum där spindlar skulle kunna finnas? Vad är det som triggar rädslan, är det start, landning, turbulens? Och sist, vad är personens mål med behandlingen?

Efter att en sådan kartläggning gjorts påbörjas exponeringen, i hanterbara steg utifrån en så kallad rädslotrappa. Från nuvarande läge till slutstationen, önskat läge. Och när målet väl uppnåtts utformas den viktiga vidmakthållandeplanen, hur personen ska hålla i sina framsteg. 

– Det är verkligen ovanligt att inte få bra resultat med en sådan behandling, den är effektiv och jag tycker det är viktigt att veta att hur stark den där rädslan än känns och oavsett hur länge du haft den, så kan du bli av med den, säger Jonas Evander.