Magiska svampar mot depression – nytt hopp eller riskabel trend?

De senaste tio åren har forskningen kring psilocybin, den psykoaktiva substansen i så kallade ”magiska svampar”, gjort stora framsteg som potentiellt nytt läkemedel mot svårbehandlade depressioner och beroendeproblem.

Kontrollerade kliniska studier visar att enstaka, terapeutiskt övervakade sessioner med en hög dos psilocybin kombinerade med psykoterapi, kan ge djupa, bestående förändringar i humör, kognitiva mönster och motivationssystemet hos patienter där konventionella behandlingsmetoder haft begränsad effekt.

Ökat intresse för mikrodosering

Men behandlingen är fortfarande experimentell och förknippad med risker.

En av de främsta riskerna med att ta en hög dos psilocybin är de psykologiska effekterna under själva behandlingen. Psilocybin kan framkalla intensiva upplevelser, inklusive ångest, panik eller så kallade snedtändningar. 

Det finns också osäkerheter kring långtidseffekterna även om många studier visar positiva resultat på kort sikt.

Parallellt med den vetenskapliga utvecklingen har intresset för mikrodosering (regelbundet intag av mycket låga, ickehallucinogena doser) ökat bland allmänheten. 

I Sverige saknas officiell statistik, men i USA uppges ungefär tio miljoner vuxna mikrodosera.

Förespråkare rapporterar ökad kreativitet, bättre fokus och humör.

Mer studier behövs

Elin Stahre, 45, är en av de svenska psykologer som har mest erfarenhet av psykedelika-assisterad terapi. Hon har deltagit i flera studier om hur psilocybin i hög dos kan användas för att behandla depressioner.

– Psilocybin verkar kunna hjälpa även de som inte haft effekt av traditionella behandlingar för depression. Men forskarna är inte eniga om vad som driver effekten, så mer forskning behövs, säger hon.

De traditionella antidepressiva läkemedel som ofta skrivs ut till deprimerade patienter kan för en del ha biverkningen att känslolivet dämpas. De kan sägas vara symptomlindrande medan psilocybin i stället rör upp mycket känslor för patienten och terapeuten att jobba med.

– Förhoppningen med psilocybinbehandlingar är att de inte bara ska lindra symptom utan också i viss mån kunna komma till rätta med roten till problemen. Man har inte gjort jättemånga långtidsutvärderingar, men det verkar vara en effekt som håller i sig i varje fall ett halvår eller ibland flera år för dem som behandlas.

– Vid svårbehandlade psykiatriska tillstånd som djupa depressioner kan man behöva upprepa behandlingen, säger Elin.

Skräckpropaganda

Den allmänna uppfattningen om riskbilden för psykedeliska droger som magiska svampar och LSD, är att de kan utlösa psykoser, då denna risk ofta framhölls i media på 1970-talet i en sorts skräckpropaganda. Substanserna förbjöds under denna tid i större delen av västvärlden. 

Elin ser dock annorlunda på riskerna.

– Det finns risker med att ta en hög dos psilocybin, men inte de man kanske skulle förvänta sig, och vilka har överdrivits tidigare, som att man skulle bli tokig, förstöra hjärnan, hoppa ut från något fönster eller hamna i en psykos. Den typen av risker är inte särskilt påtagliga.

– Risken är desto större att det kan bli en utmanande upplevelse, att du får möta din ångest, sorg eller andra svåra känslor på ett mycket intensivt sätt. Det behövs mycket stöd och en trygg miljö när man gör en sådan här behandling, annars kan det bli väldigt jobbigt. En del kan behöva stöd även efteråt, fortsätter Elin.

Varken psilocybin eller annan psykedelika är beroendeframkallande, men upplevelserna kan ofta dra åt det andliga eller spirituella hållet, så har man inte den typen av världsbild tidigare kan det bli omvälvande. Man kan känna sig ensam i det om ingen man känner har haft samma sorts upplevelser.

– Integrationen och efterarbetet tas det ibland för lättvindigt på, att man bara ska ta den här dosen och prata lite med någon efteråt, men det kan vara upplevelser som ställer allt på ända.

– Vi är inte jättebra på att hantera existentiella och spirituella kriser inom sjukvården, så en stor risk är att man känner sig lite lämnad efter behandlingen.

Inte godkänt än

Inom forskningen mäts vad som kallas för ”mystika upplevelser”. Det kan vara att man upplever intensivt positiva känslor, att man inte bara är glad utan upplever en mycket djup lycka, att man känner sig sammankopplad med andra människor eller universum. 

Det kan också vara att man upplever en väldig stillhet och frid, en acceptans av sakernas tillstånd och världens gång och en gränslös och fridfull känsla.

– En psykologisk förklaringsmodell av vad som händer är att vi får nya perspektiv, säger Elin och fortsätter:

– Sedan vet vi inte precis vad som händer, men det verkar som att man får en ökad plasticitet eller formbarhet i hjärnans kopplingar, vilket gör att det blir enklare att bryta psykologiska mönster och beteendemönster, säger Elin och nämner att behandlingarna gett lovande resultat vad gäller rökavvänjning.

I Sverige, liksom stora delar av världen, är psykedelika än så länge inte godkänt som behandlingsmetod inom vården, utan bara för forskningsstudier. På ett allmänt plan, vad gäller konsumtionen för privatpersoner, är psilocybin strikt förbjudet.

– Lagstiftningen kring psykedelika verkar de flesta politiker ha väldigt svårt att befatta sig med. De ser inga vinster i att prata om det. Vad gäller att få det godkänt som behandling av olika psykiatriska tillstånd är det däremot bara en fråga om att få ihop tillräckligt med evidens, och vi är på väg dit, även om det är några steg kvar innan det kan godkännas i Sverige, berättar Elin.

Svårt att mäta

Mikrodosering av psilocybin är också strikt olagligt. Och vad gäller mikrodosering visar forskningen, enligt Elin, inte på att det fungerar.

– Forskningsresultaten visar på att effekten inte skiljer sig så mycket från placebo. Däremot är det mycket populärt och jag tänker att bara för att det inte visar resultat i forskningen behöver det inte vara så att det inte fungerar. Vi kan ha mätt på fel sätt. Det kanske fungerar men ger en lägre, mer svårmätbar effekt, eller kanske bara fungerar på vissa individer.

Hon fortsätter:

– Jag utesluter inte att det kan vara effektivt för vissa. Det människor framför allt använt det för är ökad kreativitet och problemlösningsförmåga, men också för ökat välmående. En del kanske självmedicinerar för någon psykisk ohälsa. 

– Man ska inte heller förneka placeboeffekten. Funkar det så funkar det, men det finns inga skäl inom forskningen att tro att mikrodosering är en framkomlig väg för att nå banbrytande resultat.

Johan har testat

Allt fler vanliga svenskar har provat att mikrodosera psilocybin. Många känner sig hjälpta av det. En av dessa kallar vi Johan. Han vill inte förekomma med sitt riktiga namn, men han är i 40-årsåldern och berättar för Allas att han från början testade av ren nyfikenhet.

– Jag blev förvånansvärt positivt överraskad. Det är som sagt mikrodosering. Vi snackar inte om något rus, utan det jag kände var en liten extra skärpa och extra närvaro i vardagen.

Johan hade hört och läst att mikrodosering skulle vara bra, framför allt om man kombinerade det med träning eller meditation, och han tyckte att det fungerade.

– Det blev lättare att hantera stress, sådant som händer nästan dagligen när man jobbar mycket och har två barn. Små saker man annars blir frustrerad över blev lättare att ta med ro. En subtil klarhet, som var rätt så fascinerande, var vad jag kände. Det är svårt att beskriva effekten i ord då den inte är flashig, men ändå påtaglig.

Han mikrodoserade enligt ett schema fem dagar i sträck och höll upp i två dagar. När han höll upp var det även en sorts kontroll för honom själv, för att se om han kände någon tydlig skillnad eller inte. Detta pågick under en månads tid.

– Det häftigaste är att jag känner en varaktig effekt av det. Jag hade läst om att effekterna kan bestå i hjärnan, och det upplever jag ha fått, för en del av de positiva effekterna ligger kvar.