Mer än var tredje som mår dåligt efter en förlossning berättar inte för någon: ”Många skäms”

Att bli förälder innebär en stor omställning i livet och att man påverkas psykiskt är därför kanske inte så konstigt. Man räknar i dag med att ungefär tolv procent av alla nyblivna mammor drabbas av en postpartumdepression, även kallat förlossningsdepression.

Men kanske kan det vara vanligare än så – i en undersökning som nyligen genomförts på allas.se svarade hela 26 procent att deras psykiska mående försämrades eller försämrades avsevärt i samband med att de fick barn. För 29 procent av dem höll det dåliga måendet i sig i ett år eller längre.

Psykologen: Många skäms otroligt mycket

Eva Lyberg, psykolog med 15 års erfarenhet av psykisk ohälsa i samband med att man bli förälder, tror att mörkertalet är stort.

– Jag tror tyvärr att många inte upptäcks, man fångar inte upp alla som drabbas. Många skäms så otroligt mycket för att de mår dåligt att de aldrig berättar om det. Man tänker att nu har jag blivit mamma och jag borde vara lycklig och jag borde älska mitt barn, men så är det inte. Man matas med bilder av lyckobubblan samtidigt som man själv mår skit och då är det lätta att tänka – vad är det för fel på mig? Inte bara är jag inte lycklig, jag mår riktigt dåligt och känner inte att jag älskar mitt barn, säger hon.

Ångest och katastroftankar vanligt

Att känna ett visst mått av oro när man har fått barn är naturligt, poängterar Eva Lyberg. För att spädbarnet ska överleva och få sina mest grundläggande behov tillgodosedda krävs det att föräldern har en biologisk instinkt att se till barnet och inte lämna det vind för våg. Men vid en förlossningsdepression dras det här till sin spets.

– Dålig sömn, känslan av att vara en dålig mamma och dessutom känna sig ensam skapar stress i nervsystemet och det blir som en näringslösning för oro, ångest och katastroftankar. Föräldraoron kan leda till tankar om att själv vara den som kan skada barnet och det gör att man känner sig ännu mer konstig och onormal. När man är ensam med de tankarna kan de kidnappa en in i ett totalt nattsvart tillstånd.

Mer än var trejde pratar inte om det

Av de personer som svarade att de mådde sämre eller avsevärt sämre i samband med att de blev föräldrar, uppgav hela 39 procent – mer än var tredje person – att de aldrig hade pratat med någon alls om sitt mående. Eva Lyberg säger att ämnet fortfarande är så pass tabubelagt att många hellre lider i det tysta än att avslöja sina tankar och känslor.

[object Object]

relationer

Malin fick förlossningsdepression: ”Jag ville vara den perfekta mamman”

– Mycket handlar om förväntningar, både ens egna och samhällets. Man förväntar sig att bli lycklig när man blir mamma och blir man inte det känner man att det är något fel på en. Skammen spelar en väldigt stor roll i det här.

Rädd för att barnet ska tas ifrån en

Men det kan också finnas andra förklaringar till att man inte vågar berätta om hur man mår som nybliven förälder.

– I England gjordes en undersökning där man frågade just det här – varför kände du att du inte kunde berätta om dina känslomässiga problem eller din psykiska ohälsa? Och ett av skälen som angavs var att man var rädd för att myndigheterna skulle ta barnet ifrån en. Man är helt enkelt orolig för att man ska bedömas vara en dålig mamma och därför berättar man aldrig om det, inte ens för BVC-sköterskan eller sin barnmorska.

Vissa berättar – men får ingen hjälp

39 procent av deltagarna i undersökningen på allas.se svarade att de aldrig sökte vård för sina problem. 27 procent svarade att de borde ha sökt vård. Och elva procent svarade att de hade sökt vård, men inte upplevde att de hade fått hjälp. Det sistnämnda är något som Eva Lyberg känner igen.

– Tyvärr träffar jag en del som har berättat om hur de mår, men som inte har fått förståelse. Det kan vara inom det egna nätverket, men också en BVC-sjuksköterska till exempel. De upplever att de inte har blivit tagna på allvar eller fått någon riktig förståelse för hur jobbigt de har det. Och här ska sägas att de flesta BVC-sjuksköterskor är jätteduktiga på att ställa många frågor och fånga upp, vilket faktiskt är den del av deras uppdrag. Men många är också stressade eftersom de får fler och fler arbetsuppgifter och vet om att ifall de ställer fler frågor blir man sittande länge, vilket kan göra att de helt enkelt undviker att fråga djupare.

Olika typer av psykisk ohälsa i samband med förlossning

Eva Lyberg tycker egentligen inte att förlossningsdepression är ett särskilt bra begrepp. Hon upplever att många nyblivna mammor får diagnosen och att antidepressiva mediciner ofta slentrianmässigt skrivs ut, men att bakgrunden till den psykiska ohälsan ibland är något annat som måste behandlas på andra sätt.

[object Object]

relationer

Så kan du hjälpa en anhörig eller vän som drabbats av förlossningsdepression

Till exempel kan ens dåliga mående bero på en traumatisk förlossning – Eva Lyberg liknar traumat som kan komma ur en förlossning vid det som kan uppstå efter att ha varit i en krigszon – och då är det snarare traumabehandling som krävs. Eller så har man drabbats av utmattning till följd av sömnlösa nätter och stort stresspåslag. Då behöver man mycket hjärnvila, vilket går stick i stäv med råd som ges till förlossningsdeprimerade om att motionera hårt och få mycket social stimulans.

En annan grupp är de som fått en så kallad ”high need baby”, som ofta uttrycker sin vilja eller sitt obehag väldigt högljutt och som bara är nöjd om han eller hon får vara nära sin förälder. Där hjälper inte heller antidepressiva mediciner, enligt Eva Lyberg.

– Sedan finns det förstås de med ren depression, det råder det ingen tvekan om och de måste få behandling. Men jag vill gärna problematisera begreppet och säga att vi måste titta bredare och ställa fler frågor till personer som mår dåligt i samband med graviditet och förlossning.

Ensamhet leder också till ohälsa

Under alla år som Eva Lyberg har träffat nyblivna mammor som brottats med psykisk ohälsa, har det blivit tydligt för henne att de många av dem skulle behöva är mer sällskap.

– Många mår så dåligt på grund av ensamhet. Om vi såg till att nyblivna mammor var mindre ensamma är jag övertygad om att betydligt färre skulle känna sig så deppiga denna tid i livet.