5-åriga Olof drunknade i grannens pool: ”Jag går in i hans rum varje kväll och säger god natt”

En av sommarens varmaste dagar försvann femårige Olof från hemmet i Boden. Kort senare hittades han livlös i en grannes pool.

Nu berättar föräldrarna Alma och Björn Sköldmark om dygnet då deras liv slogs i spillror – och om hur de försöker leva vidare med den obeskrivliga sorgen.

– Jag bara skrek rakt ut när jag fick beskedet per telefon. Sedan bad jag till Gud hela vägen fram till sjukhuset. ”Snälla Gud, låt Olof överleva.”

Ögonen blir blanka när Alma Sköldmark berättar om det värsta dygnet i hennes liv. Dygnet då hon miste sitt älskade barn, Olof.

Olof var Almas och Björns enda barn. En liten pojke som var parets glädjepiller och som kom till världen efter tre missfall.

Alma, 42, och Björn, 40, beskriver sin son som pojken med ett ständigt glatt humör och en busig blick.

– Olof klättrade innan han ens kunde gå och så fort vi inte såg drog han pallen nära köksbänken för att klättra upp och nappa åt sig en kaka eller chips från ett köksskåp. Kom vi på honom spelade Olof oskyldig, även om han hade smulor runt munnen, skrattar Björn.

Dörren stod öppen

Femåringen älskade att leka i den närliggande lekparken. Där tillbringade Björn många timmar med sin son. Bäst gillade Olof att klättra, åka rutschbana och gunga. Han fick aldrig gå till lekparken på egen hand.

Men när leken lockade var det precis vad som hände den där ödesdigra kvällen. Alma var på jobbet, i en matvarubutik i Boden. Björn och Olof varvade ner efter dagens lekar.

– Jag satt i soffan och Olof pysslade vid köksbordet. Efter en stund var det helt tyst och när jag kikade in i köket var Olof borta. I samma veva såg jag att ytterdörren stod öppen. Då förstod jag att Olof hade gått ut.

Björn kastade på sig skorna och sprang till lekparken, men Olof var inte där. Då tog han bilen till en annan lekpark och sedan till en butik där han och Olof brukade köpa godis. Men sonen var spårlöst försvunnen och ingen som Björn frågade hade sett honom.

– När jag lämnade butiken passerade två ambulanser mig i full fart. Jag fick en klump i halsen. Tänk om det gällde Olof…

Björn följde efter ambulanserna, som körde till radhuset närmast lekplatsen. Polisen var också på plats och fångade upp Björn när han steg ur bilen. Polisen ville prata med Björn.

Radhusägaren hade hittat Olof livlös i sin pool. Nu pågick hjärt-lungräddning. En annan granne hade påbörjat hjärtkompressionerna tills ambulanspersonalen tog över.

Kördes till Sunderby sjukhus

– Jag hade ingen aning om hur Olof mådde. Levde han? Polisen stannade kvar på platsen och grannen som utfört HLR på vår son skjutsade mig och Alma till sjukhuset. Han berättade att Olof återfått pulsen, det kändes hoppfullt.

Polisen hade försökt nå Alma på mobilen, men hon satt i kassan och kunde inte svara. Det var nog ändå bara en säljare.

Men när Björn ringde hade hon blivit avlöst. Hon var på väg till lagret när ett avgrundsvrål blev hennes reaktion på det Björn berättade.

– Jag fattade inte. Det kunde inte vara sant? Inte vår Olof!

På sjukhuset fick paret vänta i ett rum för anhöriga och Almas pappa anslöt till dem.

Försämrade värden

Efter en lång väntan fick de gå in till Olof. Han var uppkopplad till en mängd apparater och planen var att pojken skulle flygas till Astrid Lindgrens barnsjukhus nästa morgon. Där har de stor kunskap om drunkningstillbud. Alma skulle följa med i ambulansflyget. Björn och Almas pappa skulle följa efter.

Men så blev det inte.

Olofs värden försämrade radikalt under natten och läkaren, som varit i kontakt med specialister i Stockholm, meddelade att Olofs liv inte gick att rädda. De hade gjort allt som stod i deras makt. Men de skulle vänta någon timme för att se om läget förbättrades.

– Det var fullständigt kaos. Jag bad till Gud om och om igen. Vi ringde efter min mamma också och vi satt hos Olof hela tiden. Vi höll hans händer, strök honom över kinden och grät och grät.

Det var endast respiratorn som höll igång Olofs andning och när den stängdes av blev allt tyst.

Kunde inte lämna sin döde son

Klockan var 03.40 när femårige Olof dödförklarades.

Alma tvättade sin son och tog hand om honom en sista gång.

– Men jag kunde inte lämna honom. Det gick inte. Till slut sa vi till personalen att de måste gå iväg med Olof. Vi tog farväl på bårhuset.

Den första veckan klarade Alma och Björn inte av att vara i sitt hem. De flyttade in hos Almas föräldrar.

Båda har fått samtalsstöd från flera håll och de har hämtat styrka från en sorgegrupp för familjer som mist ett barn. Och från sin tro.

Det var viktigt att Olofs begravning skulle bli så fin och personlig som möjligt.

– När kyrkklockorna hade tystnat började ceremonin med Pippi Långstrump. Vår vän Tommy Johansson, som är musiker, sjöng både En fattig bonddräng och Håll mitt hjärta. Det var så starkt att stämningen i kyrkan nästan gick att ta på.

Vänt sig till Gud

Snart har det gått ett år sedan hemmet tystnade i Fagernäs i Boden. I vardagsrummet finns ett minnesbord med bilder och ljus som ofta är tända. Olofs rum står kvar precis som det gjorde hans sista dag i livet, den 30 juli.

– Jag går in i hans rum varje kväll och säger god natt. Jag säger att vi älskar honom och finns för honom för alltid. Olof är med oss varje dag och han har bland annat visat sig i starka drömmar. Genom min tro vet jag att vi kommer att ses igen, säger Alma.

Björn, som inte varit troende tidigare, har också vänt sig till Gud efter Olofs död.

– Det är jätteviktigt att Olof har det bra där han är. Jag ber till Gud och jag pratar varenda dag med min pappa och andra släktingar som också är döda. Jag ber dem att ta hand om Olof och lära honom allt de kan. Någon gång ska vi ses igen.