Caroline, 22, hostade blod innan hon togs på allvar: ”Läkaren pratade om att äta nyttigare”

En fredagskväll i mars gick 22-åriga Caroline Mørkgaard Hansen mot tunnelbanan tillsammans med sina väninnor. De hade druckit vitt vin och dansat hela kvällen – njutit av livet och av att vara unga och sorglösa.

Det var kallt och vinden fick Carolines kompisar att skynda på stegen. Men hon hade svårt att hänga med. Under kvällen hade en smärta i ryggen kommit smygande – särskilt när hon tog djupa andetag.

Caroline och väninnorna kom fram till att hon säkert bara behövde sova för att det skulle bli bra.

Bet ihop, trots smärtan

Morgonen därpå kände Caroline att något var fel. Det gjorde fortfarande ont och det hade inte blivit bättre av att sova.

– Det värsta var inte smärtan, utan oron. Jag visste inte varför det gjorde så ont.

Hon behövde höra sin mammas lugnande röst och få en bekräftelse på att det inte var någon fara. Efter att ha pratat i telefon med henne kändes det bättre; mamman trodde att det möjligen kunde vara en nerv som hamnat i kläm.

– Det hade jag varit med om förut, och även om det var väldigt obehagligt den här gången så lugnade det mig.

På eftermiddagen åkte Caroline från sin studentbostad i Köpenhamn mot Hilleröd för att gå på en väninnas födelsedagsfest. En tågresa på drygt en timme.

På festen bet hon ihop och försökte ha trevligt, trots smärtan. När hon skulle hälsa på sin pappa efteråt kändes den korta promenaden dit från väninnans hem längre än någonsin.

– Det kändes som ett maraton. Jag var andfådd och det rev i lungorna. Det var först då jag tänkte att det måste vara något annat fel – det här var mer än bara en nerv i kläm, det kände jag.

Hemskickad med rådet att sova

När hon kom hem till sin pappa ringde hon sjukvårdsrådgivningen. Mest för sin egen skull, då tankarna nu handlade om allvarlig sjukdom. Hon behövde veta vad som var fel, och tillsammans med sin pappa åkte hon till akutmottagningen.

Hon fick lämna diverse prover, och medan de väntade på svar fick hon kraftig huvudvärk.

En sjuksköterska såg att Caroline mådde dåligt och tog tempen på henne. Hon hade feber, och kort därefter kom provsvaren. Hennes infektionsvärden var alldeles för höga.

– En läkare kom och undersökte mig igen. Hon lyssnade på lungorna men kunde inte höra något. Allt lät bra.

Beskedet från läkaren var tydligt: Hon var alldeles för ung för att lida av något allvarligt. Hon skulle bara åka hem, försöka sova och ta en Panodil var sjätte timme.

– Det var hemskt att inte bli tagen på allvar på grund av min ålder. Samtidigt tänkte jag att läkarna vet ju bäst. Det trodde jag i alla fall då.

Obeskrivligt ont

Hemma försökte Caroline sova, men smärtorna i bröstkorgen var så svåra att hon inte kunde ligga ner. Hon tog de värktabletter som läkaren ordinerat, men de hjälpte inte. Då fick hon panik.

– Jag stod inte ut i min egen kropp, det gjorde så obeskrivligt ont. Jag kände att jag inte kunde andas heller.

Carolines pappa blev tvungen att ringa akuten igen. Själv mådde hon för dåligt för att kunna prata i telefon. Efter lite övertalning fick de komma in för en ny undersökning.

Hela natten mot söndagen satt Caroline och hennes pappa i väntrummet. Hon undersöktes på nytt och fick smärtstillande för att ta udden av det värsta.

Det var en av de längsta nätterna i Carolines liv.

Pratade vikt

Söndag morgon kom en ny läkare som noterade att Caroline hade högt blodtryck. Och plötsligt handlade samtalet mer om kost än om hennes smärtor.

– Läkaren rekommenderade en livsstilsförändring där jag skulle äta nyttigare och gå ner i vikt för att sänka blodtrycket. Hon förklarade att det fanns många goda sallader som skulle vara bra för mig, berättar Caroline och tillägger:

– Jag blev provocerad av att hon kommenterade min vikt och hälsa, för det hjälpte ju inte mot den fruktansvärda smärtan i lungorna. Det var ju inte mitt höga blodtryck som orsakade den.

Caroline bad läkaren att ta om blodtrycket, eftersom det aldrig hade varit högt tidigare. Mycket riktigt, denna gång var trycket helt normalt. Trots det blev hon återigen hemskickad.

– Jag blev så frustrerad och ledsen, för jag hade verkligen ont och det var som om ingen förstod det.

Rädd att dö

Caroline började tvivla på sig själv och sina symtom.

– Jag undrade om det ens var något fel på mig när jag inte blev tagen på allvar.

På söndagskvällen åkte hon hem till sin mamma i Helsinge. Hon ville inte vara ensam. Det var ett bra beslut, för nästa morgon började hon hosta blod. Väldigt mycket dessutom.

– Jag blev livrädd och tänkte att jag aldrig varit så nära att dö som just då.

Caroline kom till sjukhuset för tredje gången, och nu blev hon äntligen tagen på allvar. Man gjorde en CT-skanning, hon fick dropp med två olika sorters antibiotika och en spruta med blodförtunnande. Allt gick väldigt snabbt.

Kort därefter kom svaret från läkaren: Hon hade tre blodproppar i lungorna, lungsäcksinflammation samt vätska och blod i lungorna.

– Det var en lättnad att få ett svar, för då visste jag att det faktiskt var något fel. Jag var inte bara sjåpig.

Hon fick frågan om hon haft ont i benet, eftersom blodproppar i lungorna ofta börjar där. Då kom hon ihåg att hon på festen på fredagen hade fått kraftig kramp i ljumsken. Hon hade inte alls kopplat ihop det då, men nu föll bitarna på plats.

Läkarna bedömde att Caroline var frisk i övrigt, och drog slutsatsen att p-piller var orsaken till blodpropparna.

Daglig huvudvärk

När vi pratar med Caroline har det gått två månader sedan hon blev sjuk. Hon kom hem från sjukhuset efter tre dagar och mår efter omständigheterna bra. Hon har återupptagit sina studier i marknads- och kulturanalys. Men chocken sitter fortfarande i.

– Jag har tagit p-piller varje dag i fyra år och alltid hört från min läkare att det är väldigt ovanligt att unga får blodproppar av dem, särskilt när det inte finns i släkten.

I efterhand har Caroline undrat varför ingen av läkarna misstänkte blodproppar från början, då de kunde se i hennes journal att hon tog p-piller.

– Visst är jag ung, men jag kan ju inte vara den enda kvinnan som fått blodproppar av p-piller. Samtidigt litade jag på läkarna. När de gång på gång sa att det inte var något allvarligt så trodde jag såklart på det.

Caroline ångrar inte att hon tagit p-piller, då de fungerat bra för henne. Men veckorna innan hon blev sjuk hade hon faktiskt funderat på att sluta.

– Jag hade haft huvudvärk varje dag i flera veckor och tänkte flera gånger att jag skulle prata med min läkare om att sluta. Men blodpropparna hann tyvärr före.

Inom den närmaste framtiden väntar ytterligare undersökningar för att avgöra hur länge hon ska ta blodförtunnande medicin. En sak är dock säker: Hon ska aldrig mer ta p-piller.

Artikeln publicerades ursprungligen i Familie Journal som är en del av Aller Media.