Sjuksköterskans råd till Elin mitt i krisen: ”Blev min räddning”

Elin Sandbeck tar fram dagboken som hon skrev den hemska sommaren 2022. En bit in i häftet har bläcket flutit ihop med fläckarna efter hennes tårar.

Där ligger du. Tårarna rinner fortfarande. De kommer rinna tills de tar slut. Klappar dig på pannan. Över näsan. Lägger min hand på ditt hjärta. Jag älskar dig Christian.

De här raderna skrev Elin ett par dygn efter olyckan som var ytterst nära att kosta hennes mans liv och göra barnen Leon och Livia faderslösa.

Christian föll med hög hastighet rakt ner i marken när han höll på med skärmflygning. Han skadades mycket allvarligt och de första fem dygnen hölls han nersövd. Elin skriver:

Kollar på alla slangar. Fyllda med olika saker. Du är vit och gulaktig i hyn. Hård och stum är din hand. Sist jag såg någon i respirator var mormor. Lika tungt och mekaniskt andas ni.

Dagboken blev Elins räddning under de dramatiska dygnen och veckorna som följde efter olyckan, när det var oklart om hennes man över huvud taget skulle vakna upp igen och i vilket tillstånd han i så fall skulle befinna sig i.

Lurat döden

Den första noteringen är från dagen efter olyckan – den 20 juli 2022.

Kvällen innan var det varmt och fint. Christian hade åkt iväg till ett fält i Skönningared, drygt en mil söder om deras hem i Nygård i Lilla Edets kommun.

Han skulle flyga tillsammans med en grupp andra skärmflygare. Elin stannade kvar hemma med barnen. Hon var inte precis jätteentusiastisk över hans relativt nya hobby.

– Jag var lite orolig. Jag tyckte inte att det var något han behövde hålla på med som pappa till två små barn. Samtidigt ville jag inte hindra honom från att göra det han ville. Jag ville inte vara den jobbiga frun.

Hon var egentligen inte förvånad. Ända sedan barndomen var hennes man känd i Lilla Edet som en vild grabb och han hade redan lurat döden flera gånger.

– Tre år innan vi blev ett par var han med om en bilolycka. Han fick en allvarlig hjärnblödning, men överlevde mot alla odds.

Hade änglavakt

Elin och Christian träffades första gången när hon var 16 och han 17 år, men det dröjde innan de blev ett par.

– Det var på en fest. Det slutade med att både min dåvarande pojkvän och Christian hamnade på akuten, säger hon med ett skratt och tillägger:

– Men det berodde absolut inte på att de bråkade. De hoppade studsmatta tillsammans och råkade krocka huvud mot huvud.

Andra gången Christian lurade döden var när hon väntade deras första barn Leon. Han kraschade i hög fart med sin motorcykel. Än en gång hade han änglavakt.

När han skrevs ut från sjukhus­et den gången fick Elin honom att lova att sluta köra motorcykel och tänka på det ansvar han skulle få som nybliven pappa.

Just därför blev hon inte precis lika strålande glad som han när han en dag berättade att han sett en annons om skärmflygningsutrustning på Marketplace. Men hon höll god min och trodde att det var ett övergående intresse.

Så blev det inte. Christian fastnade för sporten och han utmanade sig själv att hela tiden nå högre och längre. Han har svävat på 800 meters höjd, flugit i två timmar utan att vidröra marken och varit uppe i hastigheter på 50 kilometer i timmen.

Föll rakt ner från himlen

Kvällen den 19:e skulle han för första gången flyga i en grupp med andra skärmflygare som han bestämt tid och plats med. I dagboken skriver Elin:

Onsdag 20 juli -22. I går kraschade du 20-60 m ner på ängen. En kille Mattias sa att du stylade vilket medförde att du inte hade tillräckligt med vind i skärmen. Du svängde för nära backen. Jag vet inte.

Din bror Andreas ringde mig och bad mig få tag på någon som var på plats, men jag hade inget nummer till någon. Jag höll på att måla naglarna, men släppte allt och sa till barnen ”hoppa in i bilen. Vi ska till pappa”.

Anledningen till att Christians bror Andreas var orolig var för att hans tjej kört förbi fältet i Skönningared och sett en skärmflygare falla från himlen. Eftersom hon visste att hennes killes bror höll på med skärmflygning blev hon orolig.

När Elin och barnen kom fram till fältet såg hon ambulanser och polisbilar. Hon fick sina värsta farhågor bekräftade. Det var Christian som störtat. Men hon fick inte träffa honom. Han var redan förd med ambulanshelikopter till Sahlgrenska.

– Jag fick prata med en kvinnlig polis. Det enda jag ville veta var om han lever, andas han?

Elin fick också träffa den av skärmflygarna som var den första som var framme på nedslagsplatsen. Han berättade att Christian var vid medvetande, men att han klagade över att han inte kunde röra sina ben.

Omfattande operation

Vid den kraftiga kontakten med marken trycktes Christians bäcken upp i ryggen, han hade ett flertal frakturer, bland annat på två ryggkotor, han hade punkterat en lunga och fått ytterligare en hjärnblödning.

På Sahlgrenska sövdes han omedelbart ner och lades i en respirator för att han skulle slippa de fruktansvärda smärtorna.

Medan Elins föräldrar tog hand om barnen körde hon och Christians mamma till Sahlgrenska så fort de vågade. Klockan 21.30 var de framme. Hon skriver i dagboken:

Jag frågar var min man finns någonstans. Vi blir hänvisade till ett rum. Vi slår oss ner och väntar. Väntar. Och Väntar. Till slut, ca 22.00, kommer kirurgen som kikat i dig och meddelar att tarmar, njurar, urinblåsa och levern är hela – inga inre blödningar.

Läkaren meddelade Elin att hennes man skulle gå igenom en omfattande operation fyra dagar senare, när specialisterna i princip skulle lägga pussel med de krossade benen i hans bäcken.

Hur ska detta gå? Ska jag få hem dig i rullstol resten av våra liv? Hur länge ska du vara på sjukhuset? Veckor, månader? Vi åker hem. Lägger mig i sängen. Stirrar rakt fram på garderoben. Huvudet känns sådär tomt och svullet, skriver Elin i dagboken.

Christian opererades under ett halvt dygn av tre specialister. Det var oklart om han någonsin skulle kunna gå igen och om
blödningen orsakat svåra
hjärnskador.

Påverkad av mediciner

Nästa chock för Elin kom när hennes man väcktes ur narkosen.

– Det var jätteläskigt. Han kunde först inte prata och han verkade helt förvirrad, berättar Elin.

I dagboken skriver Elin om förväntningarna inför uppvaket och hur skärrad hon blev:

Jag trodde att jag hade förberett mig och att jag inte hade några förutfattade meningar om hur det skulle vara. Men det var värre. Tydligt påverkad av mediciner. Du var som en hög
narkoman.

Elin försökte prata lugnande med sin man. Men han blev bara mer och mer upprörd och började plötsligt oroa sig för sitt företag. Hon lugnade honom med att hon tagit hand om allt.

Det kändes som det var det som gjorde dig upprörd. Jag löser allting för dig nu. Jag eller vi vänner och familjer vi har runt oss. Vi klarar detta. Du tittar på mig. Säger jag älskar dig. Och jag älskar dig. Min dumbom! skriver Elin i noteringen för söndagen den 24 juli.

Klokt råd att skriva dagboken

Den första tiden efter att han vaknat upp ur narkosen hade Christian svårt att känna igen folk och han hade svårt att skilja mellan verkligheten och de drömmar han haft medan han legat nersövd.

– Det tog lång tid innan han blev sig själv igen, berättar Elin när vi nästan tre år efter olyckan träffas på deras gård i Nygård.

Den sista anteckningen i hennes dagbok är från den första augusti 2022, när den akuta faran för Christians liv är över och han ”börjar bli sig själv mer igen”.

– Det var en sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg som rekommenderade mig att dela in dygnet i korta perioder och skriva dagbok. Hon sa att allt var så kaotiskt för mig efter olyckan att det vore bra för mig om jag skrev ner allt som hände.

I efterhand har Elin förstått att det var ett mycket klokt råd.

– Det betydde jättemycket för mig att få skriva av mig mina känslor och min oro. Visst hade jag människor i min närhet jag kunde prata med, men för min bearbetning av traumat var det bra att formulera tankarna och skriva ner dem.

Har fått flygförbud

I dag är Christian så gott som helt återställd efter den svåra olyckan. Men det har varit en lång rehabilitering och det har krävts otaliga timmar på gymmet.

Han är numera belagd med flygförbud av sin hustru och sina barn och han har gjort sig av med skärmflygningsutrustningen.

– Det är nog lika bra, säger han. Det hade varit kul att flyga igen, men för Elins och barnens skull låter jag bli. Jag vill inte göra dem oroliga.

Han minns fortfarande känslan han fick när han tappade kontrollen över skärmen.

– Jag fick panik när jag insåg att jag skulle störta tjugo meter rakt ner i backen och jag minns att mina ben inte lydde mig när jag låg på marken. Men jag hade tur. Jag var millimeter från att dö och millimeter från att tillbringa resten av livet i rullstol.

Elin hoppas att Christian i stället ska hitta utmaningarna han behöver i sitt jobb som kranbilsförare eller hemma i trädgården där de håller på att bygga ett orangeri och ett generationsboende där det är tänkt att hennes föräldrar ska flytta in.

– Han har pratat om att börja med dykning, men det blir inget med det. Jag sätter stopp för det, säger Elin bestämt.

– Men jag har tjatat mig till att jag någon gång i framtiden ska få köra motorcykel igen, säger han med ett leende.

Och tillägger att han i så fall lovar att köra riktigt lugnt.

– Det är nog bäst. Om jag i likhet med en katt har nio liv så har jag nog redan förbrukat åtta av dem.