Marias varning efter mardrömmen: ”Sms:et såg exakt ut som bankens”

Maria Jibréus är en kvinna med många bollar i luften, minst sagt. Hon flyttade till en gård på Österlen för ett och ett halvt år sedan och startade en garn- och designbutik efter att ha varit något av en manisk stickare i många år.

Med två bonusbarn och tre egna barn var det full fart från morgon till kväll, med skjuts till träningar och andra aktiviteter. Så även den här dagen den 18 mars då hennes man var bortrest och hon var i slutet av lågsäsongen för verksamheten. Det var mycket planering inför inköp med nya färger, designer och material. Varenda minut var uppbokad.

– Jag var på väg att hoppa in i duschen och sedan skulle jag hämta ett av barnen, berättar Maria.

Mitt i allt plingade mobilen och det kom ett sms som verkade vara från Skandiabanken.

– Det var samma sms-tråd som de skickat genom tidigare. Det verkade äkta.

Maria funderade inte en sekund på att det inte kunde vara det. Allt såg precis ut som när hon fått meddelande från banken tidigare och de andra sms:en låg ovanför det nya.

Inget konstigt stack ut. Men meddelandet fick pulsen att gå upp direkt.

Pratade om läcka i servern

Det stod att någon lagt till Marias kontokort i en digital plånbok i Arlöv. Hon kunde läsa första siffrorna till hennes kort följda av xxx och de stämde. Hela händelsen kändes olustig – hon hade inte råd att förlora pengar nu och hon ringde numret i sms:et.

– Personen som svarade frågade om jag hade Tele2 för det hade varit en läcka i deras mejlserver. Jag hade faktiskt precis bytt till Tele2, så det stämde, säger Maria.

– Han var trevlig, hade ingen direkt dialekt, kanske i 35-årsåldern. Lät väluppfostrad och artig. Sedan frågade han om jag ville att han skulle kolla om mitt Bank-id blivit kapat också och det vill man när någon på banken tycker det förstås. Jag var så tacksam.

Maria tackade ja och öppnade Bank-id-appen. Tydligen hade någon försökt ta sms-lån och det fanns en transaktion från Turkiet och även andra länder. Någon hade försökt handla en soffa för 21.400 kronor.

– Jag blev jättestressad och livrädd. Då sa han att han kunde spärra allt om jag ville och jag säger självklart ja.

Då fick Maria en QR-kod som hon godkände.

När det var klart visade det sig att killen också hade koll på hennes konto i SEB.

– Konton jag hade genom företaget. Hur han nu visste det.

Maria blev informerad om att även dessa konton var utsatta för bedrägeri enligt bankmannen. Bland annat hade någon försökt göra en överföring på 34.900 kronor.

Allt eftersom samtalet fortsätter börjar Maria fatta misstankar.

– Då blir han arg och jag lägger på.

Barskrapad och utan Bank-id

När Maria går in på sina konton ser hon att allt är borta – hon är helt barskrapad. Hon har inget fungerade Bank-id och allt hon har hemma är 300 kronor i kontanter.

– Jag vet att man bör ha mer, men det blir inte att man tar ut tyvärr. Det finns knappt några bankomater längre heller – inte här ute på landet i alla fall.

Direkt när hon inser att hon blivit lurad skriker hon rakt ut.

– Jag vrålar, gråter. Det känns helt galet. Sedan ringer jag Skandiabanken, SEB och polisen, säger Maria.

Ingen av bankerna klarar att stoppa överföringarna och polisen tar bara emot anmälan. När hon lagt på är Maria ensam i sin desperata situation, utan att direkt veta hur hon ska gå vidare.

– Jag insåg snabbt hur mycket som inte fungerade utan Bank-id och tillgång till pengar på kontot. Deklarationen skulle in – det gick inte genomföra, boka tid på vårdcentralen för barnen gick inte. Jag kände mig helt rökt.

Ärendet lades ner

Efter ett par dygn var hon nästan hysterisk. Bankerna verkade tycka att hon fick skylla sig själv. Till slut skickade hon en reklamation och tillsammans med sin man som var väl insatt i det juridiska blev kontakten något bättre.

Problemet var att bedragarna utgett sig från att vara representanter för banken och när hon fick nya meddelanden, samtal och mejl så kände hon sig osäker på om hon höll på att bli lurad igen.

Under tiden hade hon stort behov att få tillbaka sina pengar. Utgifter och inköp blev liggande.

– Till slut fick jag tillbaka nästan allt från Skandiabanken, men bara en mindre del från SEB.

Polisen la ner ärendet och Maria kände att allt bara accepterades.

– Banken kunde se vart pengarna gått och med en enkel googling gick det att se att mannen varit dömd för telefonbedrägerier tidigare. Det kändes så slappt att ingen kunde göra något då. Att han dessutom fortfarande var kund i banken efteråt var också stötande, säger Maria.

Simrishamnspolisens kommunpolis tog ändå kontakt med henne och Maria fick prata med en kvinnlig polis som verkligen var stöttande, men hon skämdes för mycket för att berätta för vänner och familj.

– Jag berättade inte för någon till att börja med. I dag vet jag att det här verkligen kan drabba vem som helst. Det är inte bara ”Agda 85 år” som drabbas. Bedragarna har så många olika metoder att de kan lura alla.

Bedragarna skickligare

Och tyvärr har Maria rätt. Under de senaste åren har allt från duktiga IT-chefer, erfarna polischefer och kända företagsledare varit bland de som blivit av med stora summor pengar via bedrägerier.

– Det känns skönt att man inte är ensam, men man skäms ihjäl ändå. Det känns som man borde veta bättre. I dag vet jag att jag bara är en i mängden.

Metoden som användes i Marias fall kallas spoofing och går ut på att skicka sms i samma tråd som de riktiga sms:en från exempelvis en bank. Sedan skickar man en länk med telefonnummer eller andra kontaktuppgifter som går till någon bedragare som är redo att låtsas vara vem som helst som kan få dig att logga in med Bank-id eller liknande.

Själv tänkte Maria mycket på samtalet efteråt och framför allt på hennes beteende mot mannen.

– Jag var så extremt tacksam. Tackade honom flera gånger och till och med nästan avslutade samtalet med att tacka för all hjälp ännu en gång. Hur lurad får man bli?

Kändes som ett inbrott i hemmet

Efteråt kände hon sig besudlad, polletten hade ramlat ner. Det var som att någon varit i hennes hem rent fysiskt och sedan bara promenerat ut med alla värdesaker.

– Jag kände att jag måste polisanmäla och berätta vad som hänt.

Det tog två veckor att vara tillbaka med allt – Bank-id, konton, kort. Då kunde hon ta emot barnbidrag och annat viktigt. Men det krävdes många timmar i telefon, stora mängder mejl och frustration som gick ut över hennes jobb och liv.

– Helt galet. Efter tre veckor fick jag en del av pengarna. Men oron fram till dess var inte rolig, jag sov inte mycket på nätterna. Jag kunde inte göra mina inköp för företaget och inte köpa mat till barnen. Det var många nivåer av ångest som man kanske inte tänker på, säger Maria.

Hon upplevde att man på banken nästan var mer misstänksam mot henne än mot den man som lurat henne.

– Han visste exakt vilket belopp jag hade på mitt konto i Skandiabanken. Det undrar jag fortfarande hur han kunde veta.

Maria känner att det är viktigt att berätta och sluta skämmas. Hennes mod har lett till att många andra vågar göra det.

– Jag har till och med haft samtal med en person som berättade allt som hänt för mig. Hon var så lättad, för hon hade ännu inte vågat berätta för sin familj. Det är inte klokt. Skammen ska aldrig ligga hos offret.