Cancern upptäcktes vid förlossningen: ”Jag var rädd att barnen skulle växa upp utan mamma”

På sjukhuset sitter en nybliven far med sin dotter i armarna. Det är inte många minuter sedan de mötte varandra för första gången, ett möte fullt av överväldigande lyckokänslor men också ett stort mörker.

Pappan, Simon Thrane, är klädd i operationskläder eftersom förlossningen slutade med kejsarsnitt, ett akut sådant. Även om det i sig kan vara omvälvande, är det inte det som har fått den annars så jordnära mannen ur balans. 

Nej, det är vad Cana, hans flickvän och mamman till hans nyfödda barn, sa när den planerade hemförlossningen förvandlades till ett akut kejsarsnitt på sjukhus.

– Simon, det här är inte bra.

Nu sitter Simon på Rigshospitalet i Köpenhamn, Danmark, med sin dotter i armarna. Hon är oskadd. Rummet är fullt av läkare som ska ta ett prov från den knöl som just har hittats i Canas livmoderhals.

– Jag älskar min dotter och jag är så orolig för min fru. Det är två enormt motsatta känslor. Jag är lycklig, för oj, vad vi har skapat något vackert här. Samtidigt förstår jag vad cancer kan göra…

Träffades på en nyärsfest

Cana kommer in i Simons liv när 2017 blir till 2018. Hon är gäst på en nyårsfest på restaurang Trio i Köpenhamn, där Simon då arbetar som kökschef.

Simon har just blivit klar med kvällens servering när en vacker, mörkhårig kvinna fångar hans uppmärksamhet. När han senare står i baren och kämpar med att knyta sin fluga stöter han återigen på kvinnan.

– I dag har jag koll på hur man knyter en fluga, men som tur var strulade det för mig den kvällen, säger Simon med ett litet leende.

Den vackra kvinnan, Cana, kommer till Simons undsättning och knyter hans fluga. 

Det går inte många dagar innan de ses igen. De blir tillsammans och flyttar ihop.

År 2020 blir Cana gravid. Hon är då redan mamma till Jens, 13, och Peter, 10.

– Jag drömde egentligen inte om att få barn, berättar en rörd Simon. Jag jobbar mycket och har aldrig tänkt att det var för mig. Men så mötte jag Cana och ville verkligen ha ett barn med henne.

Kort dessförinnan har Cana genomgått en rutinundersökning för livmoderhalscancer och allt ser fint ut. Graviditeten förlöper också okomplicerat och det finns ingen anledning till oro.

– Hade någon upptäckt den här knölen hade man varit tvungen att avbryta graviditeten. Det är helt bakvänt. Vi hade gärna velat upptäcka det tidigt, för Canas skull, men nu har vi lilla Titte, som vi älskar så mycket och som då inte skulle ha blivit till…

Blev ingen hemförlossning

En kväll i juni 2021 sätter förlossningen igång.

I parets lägenhet fylls badkaret medan de väntar på barnmorskan, som är på väg till det som ska bli en länge efterlängtad förlossning i hemmets lugna vrå. Men barnmorskan hinner inte vara i lägenheten många minuter innan de måste tänka om. 

Simons första barn måste födas på sjukhus.

För när barnmorskan känner på Cana märker hon något hårt, men det är inte barnets huvud, det är något annat, något som blockerar och gör att Cana inte kan föda naturligt.

Förlorade sin mamma i cancer

Som elvaåring förlorade Simon sin mamma i bröstcancer och vid endast 26 års ålder blev han föräldralös när även pappan gick bort i cancer.

– Det har gjort att jag blivit mycket självständig och van vid att klara saker själv. Jag ber sällan om hjälp. Men när vi kom till sjukhuset ringde jag till Canas mamma och bad henne komma. Jag behövde att någon kom och var den vuxna.

På sjukhuset hittar man en stor knöl i livmoderhalsen och parets dotter förlöses därför med ett akut kejsarsnitt.

– Så tittade hon fram över skynket, det här vackra lilla väsendet, och då var det inte så mycket tvekan om vad hon skulle heta.

Titte mår bra och är inte det minsta påverkad, men det är resten av rummet. Även om ingen i personalen ännu har nämnt ordet cancer ligger det och kokar under ytan.

– Jag minns att jag ringer till min syster och säger att det är helt galet. Att jag är rädd att pojkarna kanske ska växa upp utan en mamma. Och Titte, kommer hon någonsin kunna minnas sin mamma? För ja, just det, det blev förresten en flicka, den vackraste lilla flickan, som ska heta Titte.

Cancerbeskedet en lättnad

Canas två söner är vid den tidpunkten i samma ålder som Simon och hans lillasyster var när de förlorade sin mamma i cancer. 

Simon kan inte låta bli att se sig själv i de två pojkarna, för han vet vad det gör med en människa att bli moderlös i den åldern.

– Och jag vet hur ensam man blir när man som barn förlorar en förälder. Jag gick från att vara den populära killen i klassen till att ha riktigt svårt med relationer, för de andra barnen visste inte vad de skulle säga, säger an och fortsätter: 

– Det gjorde jag ju inte heller själv. Där tror jag att vi alla har en stor uppgift i att lära oss prata om jobbiga saker i högre grad i stället för att tiga.

När Titte är några dagar gammal får de beskedet de har fruktat. Cana har livmoderhalscancer.

– Även om det låter märkligt är det en enorm lättnad att det är livmoderhalscancer. Vi hade fruktat något som var mycket värre.

Eftersom Cana före graviditeten undersöktes för tecken på livmoderhalscancer fruktade de att cancern i stället kom någon annanstans ifrån och hade spridit sig till livmoderhalsen. 

Men cancern är ”bara” i livmoderhalsen och har inte spridit sig.

För säkerhets skull behandlar man knölen i stället för att operera bort den, och det är en betydligt tuffare behandling, förklarar Simon. Det förstör äggstockarna och Cana kommer in i klimakteriet.

– Det är egentligen oviktigt att vi inte kan få fler barn, bara Cana är här.

En bubbla av sorg

Den sommaren är det folkfest i Köpenhamn när fotbollslandslaget når hela vägen till EM-semifinalen.

De är nyblivna föräldrar som har gått in i föräldraledighetsbubblan, men de är också i sorg.

– Det var de första magiska månaderna i Tittes liv, och det var så mycket jag gärna ville. Jag ville inte lämna min dotter, men samtidigt ville jag inte att Cana skulle vara ensam under hennes cellgiftsbehandling.

När sommaren tar slut är Cana färdigbehandlad och i slutet av året förklaras hon cancerfri. Det är över fyra år sedan nu och i sommar fyller Titte fem år.

– Även om det slutade lyckligt för oss är det fortfarande mycket sorg förknippat med den lyckligaste tiden i våra liv. 

– Jag kan få ont i magen av att tänka på hur Titte kommer att reagera på det här i framtiden. Hon har fått något taget ifrån sig, hela den där föräldraledighetsbubblan av närhet och lycka.

Titte blir Simons enda barn. Något som hade varit annorlunda om han och Cana själva hade fått bestämma.

– Förutom mina föräldrar och Cana har även min syster haft cancer, och om det är något de fyra cancerförloppen som anhörig har lärt mig så är det att man måste vara glad för det man har i stället för att fokusera på det som inte blev.