Anna, 47: ”Svärmor bäddade om vår säng på sitt sätt” – psykologens råd när relationen hotas

Att det uppstår spänningar är vanligare än vi tror. I en forskningsstudie som pågick under en längre tid, uppger över 60 procent av kvinnorna att relationen till deras svärmor har lett till långvarig press och olycka – jämfört med 15 procent av männen.

Bakom konflikterna finns ofta starka band. En mamma som haft sin son nära i hela sitt liv kan ha svårt att kliva tillbaka när han bildar egen familj. Och mitt i det kan en tyst rivalitet växa fram, inte av illvilja, utan av rädsla för att förlora sin plats.

KBT-terapeuten och författaren Eva Rusz är välbekant med mönstret och menar att det ofta handlar om anknytning.

– Den som burit och fött ett barn knyter ofta an väldigt tajt till sitt barn. När barnet blir vuxet och bildar egen familj kan det vara svårare för vissa mammor att släppa taget, säger hon.

Ett tecken på att relationen skaver är när svärmodern börjar lägga sig i parets beslut.

– Jag har hört många gånger i terapi att svärmor tar sig friheten att riva upp beslut eller att hon markerar att hon vet bäst, säger hon.

Det kan handla om barnbarnens rutiner, ekonomi, inredning eller hur helger ska firas. Små kommentarer som kanske är tänkta som hjälp, men som landar som kritik.

– Det har att göra med personligheten hos svärmor. För vissa personlighetstyper kan det vara viktigt att få styra och ställa och lägga sig i val, säger Eva Rusz.

Därför, menar hon, är det viktigt att försöka se det goda och beskriva vad som händer inom en själv på ett konsekvent sätt, snarare än att anklaga eller skuldbelägga. Många är omedvetna om sitt beteende.

Partnern säger inte ifrån

Många kvinnor beskriver att partnern undviker att ta tydlig ställning. Gamla lojaliteter kan vara starka. För en son kan det kännas brutalt att säga ifrån mot sin mamma, även i vuxen ålder.

Samtidigt kan partnern känna sig ensam i konflikten och vara rädd att hamna i en maktkamp. När argumentet ”det är ju min mamma” dyker upp kan det hjälpa att vara tydlig men varm:

– Säg ”jag värdesätter din mamma och tycker att hon är toppen, men önskar att du ibland kunde markera: vi lyssnar – men kommer att gå vår egen väg ändå”, säger Eva Rusz.

Laddat att ge råd om barnbarn

När svärmodern blir äldre är det lätt att ett ansvar för henne kommer in i bilden. Först känns det självklart att hjälpa till. Sedan blir det fler samtal, fler ärenden, fler beslut. Plötsligt är det kanske du som håller ihop allt.

– Om man har en hyfsat bra relationsbalans måste man kunna prata om hur man kan vara hjälpsam på ett sätt där man inte utplånar sig själv. En relation är ett ”vi-projekt”, inte ett ”jag-projekt”. Det handlar om vad vi tillsammans kan göra för att hjälpa och stötta svärmor på bästa sätt, säger hon.

Barnbarn kan bli en särskilt laddad punkt i relationen.

– Jag är själv mormor till två tonåringar. Jag kan knappt ge råd längre, det kan så lätt tolkas som kritik. Det är faktiskt bara att hålla tyst, säger Eva Rusz.

Hennes råd är att man kan coacha lätt utan att undergräva föräldrarna när man har ensamtid med barnbarnen.

– Man kan säga: ”Det mamma och pappa gör är jättebra, men så här kan man också göra.”

Bryt inte relationen helt

För kvinnor som länge försökt hålla sams till varje pris är Eva Rusz tydlig med att helt avsluta relationen till svärmodern sällan är lösningen.

– Att bryta helt skapar ofta sår och onödiga dramer. Inget händer förutom att det blir två läger av det. Ibland behöver man ta ett steg tillbaka. Dra sig undan ett tag och sedan återvända med mer distans, säger hon.

Och ibland handlar det om att inte ta allt personligt och i stället att bita ihop.

– Man måste inte älska allt den andra gör. Ibland får man tänka ”nu drar hon igång igen” – och låta det rinna av en som vatten på en gås, råder hon.

Ringde ingen varningsklocka

Hon flyttade in i deras hem och paret fick justera sina planer. Ingen smekmånad, inga barn.

Svärmor tar all energi.

– Det känns som att jag är gift med flera personer, säger Anna.

Anna, 47, (som egentligen heter något annat) har varit tillsammans med sin man i snart tio år. I dag bor de tillsammans med hans 92-åriga mamma som numera behöver ständig omsorg.

– Min man är ensambarn. När hans pappa dog var han bara 19 år. Det var han som sedan tog hand om sin mamma och på det viset har det fortsatt, säger hon.

När Anna först träffade sin man reagerade hon inte på hur nära relationen mellan mor och son var.

– Det ringde ingen varningsklocka för mig. Man är ju lite i förnekelse när man är kär. Jag tänkte snarare att om han kan ta hand om sin mamma så bra, då kommer han att ta hand om mig också. Men att han är ensambarn gör stor skillnad, säger hon.

Relationen med svärmodern var till en början varm.

– Hon var rar och allt kändes fint. Men det förändrades när jag flyttade in. Och ännu mer inför bröllopet. Det var som att hon inte ville ”ge bort” sin enda son till någon annan, säger hon.

Anna beskriver bandet mellan mor och son som mycket starkt.

– Hon beter sig som att hon är hans fru. Det är en medberoenderelation. Jag försöker att försiktigt påpeka det för honom, men jag tror inte att han ser det själv. Jag vill inte vända honom mot henne, men den här situationen påverkar oss. Jag önskar att han hade velat prata med någon om det, gått i terapi, säger hon.

Paret fick inga barn

Mycket av det Anna och hennes man drömde om blev aldrig av.

– Om det inte varit för henne hade vi kanske kunnat få barn när vi träffades. Den drömmen rann ut i sanden – all energi gick till henne. Vi kunde inte ens åka på en riktig smekmånad, säger hon.

I vardagen handlar det ofta om småsaker, men de skaver ändå.

– När jag flyttade in kunde hon säga: ”Det där kan du inte ta in här.” Jag försökte ta det med en nypa salt. Men sedan började hon gå in i vårt sovrum och bädda om sängen på sitt sätt, trots att den redan var bäddad, säger hon.

Anna driver en butik och arbetar sex dagar i veckan. Hon beskriver det som sin fristad. Särskilt när svärmoderns 86-åriga syster har börjat tillbringa mer och mer tid hemma hos Anna och hennes man.

– Vem vill egentligen jobba sex dagar i veckan? Men det är omöjligt att slappna av hemma. Det är trångt, alltid någon där, något som kräver uppmärksamhet, säger hon.

Samtidigt är lojaliteten till äktenskapet stark.

– Vi har gett varandra våra löften och jag vill göra det bästa av det. Skilsmässa är inte ett alternativ för oss. Till syvende och sist älskar jag honom. Han vill bara vårt bästa, men ingen kan vinna i det här, säger hon.

Hon märker hur bitterheten smyger sig på. Men trots allt försöker hon hålla fast vid hoppet och går i terapi.

– Efter en viss punkt går det inte längre. Jag är nästan där. Men om du verkligen älskar din man och om han i många år har hållit vad han har lovat dig, då försöker man stanna. Jag försöker bara hitta ett sätt att orka, och jag vet att det kommer lösa sig på något sätt, säger hon.

Viktigt att sätta gränser

Varför blir det så laddat?

Psykologen Hanna Delby menar att relationen är känslig just för att den inte är självvald.

– Det kan finnas olikheter i personlighet, värderingar och perspektiv, samtidigt som det ofta finns en stark föreställning om hur relationen borde vara. När verkligheten inte lever upp till idealbilden kan besvikelsen bli extra smärtsam.

Många bär dessutom på en inre bild av hur en ”god svärdotter” ska vara – förstående, hjälpsam och flexibel. När man i stället börjar må dåligt kan skammen smyga sig på.

Små pikar kan över tid skapa stor stress.

– Trots sin lågmäldhet kan små pikar och kommentarer aktivera kroppens hotsystem och skapa stress. Och när det som sker kan uppfattas som småsaker blir det också svårt att säga ifrån, säger hon.

Det är inte ovanligt att kroppen reagerar före tanken – med oro inför nästa träff eller ältande efteråt.

När svärmodern åldras hamnar ansvaret ofta hos kvinnan.

– Kvinnor tar generellt mer socialt ansvar. Skuldkänslor är inte farliga. Gränssättning är en viktig del av självomsorg – för att orka finnas där för andra, säger hon.

Säg samma sak

Konflikter kan också påverka parrelationen.

– Forskning visar att trivseln i äktenskapet kan påverkas negativt när svärmor blir en återkommande belastning, säger hon.

Därför behöver paret se sig som ett team.

– Det är viktigt att prata ihop sig om en gemensam strategi. I grunden är det hans relation att vårda, säger hon.

När svärmor lägger sig i kan ett lugnt och upprepat budskap fungera: ”Jag vet att du bryr dig, men vi väljer att göra annorlunda”, tipsar hon.

Att vara tydlig är inte att vara elak. Det är att ta ansvar för sin egen hälsa – och för relationens framtid. 

När du sätter gränser gör du det inte för att stöta bort någon, utan för att orka finnas kvar. 

På sikt är det just tydlighet som kan leda till mer lugn, minska bitterhet och öka chansen att bli bemött med respekt.