Psykiatern: Då förvandlas mor- och farföräldrarnas kärlek till en hälsofara

Det finns få relationer som är så varma som den mellan barnbarn och mor- eller farföräldrar.

Och få som är så potentiellt laddade som den mellan föräldrar och mor- eller farföräldrar. För vem bestämmer egentligen?

Är det föräldrarna som sätter reglerna, eller är det mormor som smyger åt barnet en extra bulle, låter läggtiden dra ut på tiden och tycker att hon vet bäst eftersom ”vi gjorde ju så när ni var små”?

De flesta föräldrar känner igen situationen. Den där lilla dragkampen om gränser, socker, skärmtid och uppfostran. Kanske sker den med ett leende. Kanske med lite irritation som pyr under ytan.

Och det här är inte bara anekdoter runt middagsbordet. Forskning tyder faktiskt på att denna klassiska ”mormorseffekt” kan ha mycket större konsekvenser än vi tror.

Kan öka risken för dålig hälsa

En omfattande studie publicerad i Plos One visar att mor- och farföräldrars påverkan på barnbarnen ofta är mer betydelsefull än man tror. Resultaten pekar i en tydlig riktning:

Mor- och farföräldrar kan, ofta helt omedvetet, bidra till vanor som ökar barns risk för sämre hälsa senare i livet.

Forskarna fann bland annat att mor- och farföräldrar oftare:

• ger mer mat och sötsaker
• är mindre strikta med regler
• bidrar till mer stillasittande och mindre fysisk aktivitet

Resultatet? I många av studierna hade detta sammantaget en negativ effekt på barnens matvanor, vikt och livsstil – faktorer som i sin tur är nära kopplade till risk för sjukdom längre fram i livet.

Samtidigt pekar forskningen på något som nästan alla föräldrar kan känna igen sig i: att många drar sig för att säga ifrån. Konflikten känns helt enkelt för svår.

Var går gränsen?

Flera studier beskriver hur föräldrar låter mor- och farföräldrar ”vinna” för att undvika dålig stämning, även när de tycker att det går ut över barnets bästa.

Så vad är det egentligen som händer i det här spänningsfältet mellan kärlek, erfarenhet och gamla vanor?

Och var går gränsen mellan mys och något som faktiskt kan vara skadligt?

Enligt psykiatern Amir David Arden är det viktigt att börja någon helt annanstans:

– Mor- och farföräldrar är bland det viktigaste ett barn kan ha.

Han påpekar något som många kanske glömmer i den här typen av debatter. I en tid när familjer är mindre och vardagen mer splittrad, är det ofta just mor- och farföräldrar som ger barn känslan av rötter – av att höra till något större än bara kärnfamiljen.

– Det perspektivet måste ligga till grund när vi pratar om det här. Annars riskerar vi att göra mer skada än nytta, säger han.

Det studien egentligen visar, menar Arden, är inte att mor- och farföräldrar är ett problem. 

– Den visar att vi som samhälle inte har varit tillräckligt bra på att inkludera dem i samtalet om barns hälsa. Vi riktar nästan all information till föräldrar, men glömmer att omsorgen även ges av andra. De måste bjudas in – inte hållas utanför.

Mönster över tid

Så hur allvarligt är det här egentligen?

Enligt psykiatern är det sällan de små, enskilda sakerna som spelar roll.

– Ett barn som får lite extra glass hos mormor på helgen mår alldeles utmärkt. Det är ofta just sådana stunder som blir fina minnen.

Det som däremot kan få betydelse, är när mor- och farföräldrar har en stor och regelbunden omsorgsroll, och det över tid etableras vanor som skiljer sig tydligt från dem föräldrarna försöker skapa. 

– Då talar vi om kumulativa effekter – små skillnader som upprepas under lång tid.

Samtidigt är han noga med att påpeka:

– Det här är resultat på gruppnivå. Studien säger inget om det enskilda barnet eller den enskilda mormodern. Vi kan inte börja säga att ”mormor gör ditt barn sjukt”. Det vore en grov förenkling.

Den verkliga konflikten

Enligt Arden ligger kärnan i problemet någon helt annanstans än i bullar, godis eller soffkvällar.

– Det som kan bli problematiskt är när det uppstår en långvarig oenighet om hur barnet ska ha det – utan att man pratar om det.

Barn behöver förutsägbarhet. Och när reglerna skiljer sig mellan hemmet och mor- eller farföräldrarna, kan det skapa en otydligare ram kring vardagen.

Han lyfter också fram något många kan känna igen sig i:

– I min kliniska vardag ser jag ofta att mor- och farföräldrar använder mat och gåvor som ett kärleksspråk. Det är så de själva lärde sig att visa omtanke.

Det är inte fel, men det kan vara bra att bli medveten om det – för alla parter.

Prata med dem – inte om dem

Så vad bör föräldrar faktiskt göra? Arden är tydlig:

– Bjud in mor- och farföräldrarna i samtalet – stäng dem inte ute.

Många föräldrar gör tvärtom. De går och är frustrerade i det tysta, eller pratar med sin partner, men undviker att ta upp det direkt.

– Ofta för att de är rädda för konflikt, eller för att de känner ett slags tacksamhetsskuld.

Lösningen är både enkel och svår.

– Var konkret och vänlig. Berätta vad som är viktigt för er – och varför.

För i grunden finns samma önskan hos alla.

– De flesta mor- och farföräldrar vill barnets bästa. De behöver bara veta vad det betyder i dag.

Och kanske det viktigaste rådet av alla:

– Var generös med det som inte är så viktigt. Allt behöver inte bli en kamp.

För i slutändan handlar det inte om att hålla mor- och farföräldrar på avstånd.

– Vi behöver inte färre mor- och farföräldrar i barns liv. Vi behöver mer öppen dialog mellan generationerna – och en förståelse av att en god uppväxt är ett gemensamt projekt.

Artikeln publicerades ursprungligen i Dagbladet som är en del av Aller Media.