”Pappor, gör detta och ni kommer få ligga mer – hur svårt ska det vara?”
”Vi tar det med mamma, hon har koll.” Den meningen hör våra barn redan i förskoleåldern. Och nej – det är inte ett skämt, det är ett problem. Allas reportagechef Eleonor Björch Lowe har tröttnat på de ständiga samtalen från skolan.
Du har säkert sett dem flimra förbi i flödet. Reels på pappor i USA som stoppas på stan och inte kan svara på frågor som:
Vad heter din dotters bästa kompis?
Vilken klass går din son i?
Vad heter din dotters lärare?
Vissa män blir till och med osäkra när det kommer till sina avkommors födelsedagar.
Det är såklart meningen att vi ska skratta åt pappornas söta förvirring. Men skrattet fastnar i halsen.
För säg den mamman som inte skulle kunna rabbla sina barns träningstider, skostorlekar, favoritkläder och exakta koordinater till fotbollsplanen – även om hon väcktes mitt i natten av en brassorkester i sovrummet.
Och nej, vi kvinnor är inte födda med en inbyggd ”skolapp-gen”. Vi har bara lärt oss den hårda vägen: missar du som mamma en studiedag, en läxa eller gud förbjude – lärarpresenten – då är du plötsligt en oansvarig slarvmaja som inte borde skaffat barn.
Missat föräldramöte = högförräderi
Jag glömmer aldrig den enda gången jag missade ett föräldramöte. Det var som att jag begått högförräderi. Läraren påminde mig i ett halvår:
– Vi tog ju upp det här på föräldramötet. Men JUST DET, du var ju inte där…
Tror ni att min man fick en enda kommentar om att han inte heller varit på sagda föräldramöte? You guessed it.
Och så är det varje gång. Skolan, förskolan, skolsystern – alla ringer alltid mig först. Senast var det skolsköterskan:
– Pappa är ledig i dag, sa min dotter när sköterskan slog mitt nummer.
– Ehhh, jag tror nog ändå att det är bäst att vi ringer mamma, svarade hon då.
Vad skickar det här för signal till barnen? Att pappa är någon slags gullig extraförälder som får hoppa in när det vankas glass – men när det brinner i knutarna, då är det mamma som gäller.
Så vad är det vi skrattar åt i de där reelsen egentligen? Att män inte vet vilken skola deras barn går på? Eller att vi kollektivt accepterar det – och till och med applåderar när de råkar komma ihåg en APT?
Nej, det här är inte charmigt. Det är ett systemfel.
Så låt mig avsluta med två konkreta tips:
Är du lärare? Ring pappan först. Se det som din feministiska gärning för dagen.
Är du pappa? Sluta fråga din partner saker du enkelt kan hitta svaret på själv i skolappen.
Jag lovar – du kommer både bli en bättre förälder och, hör och häpna, få ligga mer.