Parterapeuten: ”Ibland kan en separation vara det enda rätta”

Det är en sorg i sig, att det knakar i fogarna – kanske än mer när vi inte vet vart det ska leda oss. Spaltmeter finns att läsa om hur vi väcker glöden till liv, lagar skavande relationer och hittar tillbaka till varandra.

Men det finns ett annat läge också. Ibland kanske det helt enkelt bara inte går längre, menar parterapeuten Daniel Hafner.

– Frågan om man ska fortsätta leva tillsammans eller gå skilda vägar är ett av de svåraste besluten vi människor brottas med. Ibland kan en kris som arbetas igenom leda till en fördjupad relation och ibland kan en separation vara det enda rätta, säger han och fortsätter:

– En sak som är hjälpsamt att få klarhet i, är om det är rädslan för det okända som håller en kvar i relationen, eller ett uppriktigt hopp om att saker kan bli bättre.

Så hur vet man när går det inte längre?

– Det kan vara livsviktigt att skilja sig om det förekommer hot, våld och kränkningar, obehandlat missbruk eller andra svek som bryter ner din värdighet som människa, säger Daniel Hafner.

– Paradoxalt nog kan det vara extra svårt att ta sig ur den sortens relationer, eftersom de är så invecklade, och motståndskraften kan ha slipats ner under längre tid. Jag rekommenderar alltid att låta en neutral tredje part få en inblick i relationen, särskilt i dessa situationer är hjälp utifrån ovärderligt. 

Slutat lyssna

Många par som söker parterapi för att reda ut ifall de ska fortsätta tillsammans eller inte har hamnat i ett negativt samspelsmönster, där de inte längre når varandra, berättar Daniel Hafner.

Varje gång paret försöker prata om sina utmaningar hamnar de i ”försvarsmurarnas krig”, där lyssnandet har slagits ut.

– I stället för att förstå varandra bättre och komma varandra närmare, blir de uppgivna och glider ännu längre ifrån. Även fast de är tillsammans upplever de en outhärdlig ensamhet. Men så länge det finns tvivel, finns det hopp. Det jag undersöker som parterapeut är om det går att slå på omsorgssystemet igen.

När en vill lämna

Ibland är par oförmögna att se sin partner annat än genom ett negativt filter. Utgångspunkten måste alltid vara att paret innerst inne vill varandra väl. Ända tills den hypotesen är motbevisad lönar det sig att kämpa, menar Daniel Hafner. Men inte sällan bär båda parter på känslor av frustration, sorg, ilska, rädsla, uppgivenhet och besvikelse, vilket kan hindra dem från att se och förstå sig själva och den andra.

– På utsidan kan vi se irritation och frustration, men på insidan kanske det finns en djup sorg och en smärtsam ensamhet. När vi kopplar ihop insidan med utsidan djupnar vår förståelse och vi har lättare att tillgodose varandras behov med omtanke, säger han.

Men vad ska man göra ifall den ena redan har bestämt sig för att lämna?

– Det är vanligt att en av partnerna har kommit mycket längre i sin process, redan hunnit börja bearbeta förlusten av relationen och gjort en konsekvensanalys. För den andra parten kan det komma som en chock, nog för att de hade det kämpigt, men det har väl alla par emellanåt?!

– Risken är att den automatiska reaktionen blir att vilja klamra sig fast, övertyga partnern om att det är fel att överge relationen, medan det motsatta oftast är det enda framkomliga sättet. Bara när det finns rymd kan den personen som inte längre vill få landa, och paret kanske kan mötas i samtal igen, säger Daniel Hafner.

Men, tillägger han, om den ena partnern verkligen bestämt sig, så är det ingen idé att kämpa. I det läget är det bättre att hitta ett tydligt förhållningssätt gentemot varandra för att på sikt kunna glädjas över att allt det fina som har varit inte kan tas ifrån er.

Så… när det är kört, är det kört för alltid då?

– Det är det som är det fina, att det behöver det inte vara. Parterapeuten Esther Perel brukar säga när en relation blivit alltför destruktiv och omöjlig: ”Den här relationen är död. Men ni kan välja att påbörja en ny relation med varandra, om ni vill.” Det tycker jag är ett bra sätt att se på det, säger Daniel Hafner.