Peter lagar livets sista måltid – varje dag: ”Det känns i hjärtat”

Det doftar inte sjukhus, utan nybakat innanför dörrarna på Byle Gårds palliativa vårdavdelning. Det här är för många den allra sista anhalten och hit kommer svårt sjuka människor som oftast inte har långt kvar. Det rör sig om dagar, ibland veckor och i snitt är patienterna här i 21 dagar. Ingen har dött i natt, men i fredags gick en patient bort. Det är inget konstigt, det är vardag, och här är man van vid att vara nära döden.

livsöden

Anna har upplevt en mors värsta mardröm – förlorat två döttrar

Köket är stort och luftigt och ligger som ett hjärta mitt i byggnaden. Här huserar kocken Peter Georgsson sedan 16 år. Att arbeta här har fått honom att omvärdera livet.

- Många patienter är jämnåriga med mig, och det har fått mig att inte skjuta upp saker och ting. Jag gör det jag vill göra och ser till att umgås med människorna jag älskar. Att jobba här har fått mig att inse att livet är kort. Jag vill inte slösa bort livet.

Det värsta är när det kommer in patienter yngre än han själv, i hans barns ålder.

– Det känns i hjärtat, säger han.

Tidigare jobbade han på lyxkrogar och serverade wallenbergare, räksallad och oxrullader på löpande band. Gästerna var krävande karriärister, men nu är det ett annat klientel som äter Peters mat.

Här på den palliativa avdelningen längtar patienterna efter vanlig husmanskost och mat som väcker minnen.

– Det är ingen finmat som efterfrågas. Vissa vill ha stuvande makaroner och stekt falukorv, andra drömmer om saffransdoftande fiskgryta. Maten kan vara höjdpunkten på dagen och något att samlas kring, säger han och plockar ut en nygräddad jordgubbspaj ur ugnen.

”Doften kan väcka matlusten”

Patienterna får dessert två gånger om dagen och i livets slutskede vill vissa bara äta efterrätt.

– Det är helt okej. Jag behöver inte snåla på grädden här och det finns inga näringsrekommendationer som ska uppfyllas. Maten här ska bara vara god, punkt slut.

samhälle

Framtidens begravning: ”De flesta tycker inte det är värdigt”

Han lagar maten från grunden och bakar eget bröd, allt för att det ska dofta gott och kännas som hemma.

– Doften av mat kan väcka matlusten igen. I stället för en uppvärmd matlåda från Sodexo får de vällagad god mat som sista måltid. Det tror jag är viktigt, säger han och skivar bröd som han ska göra krutonger av. 

Han smakar av grönsakssoppan, strör i en gnutta av favoritkryddan timjan och häller i en skvätt grädde. Sedan dubbelkollar han köttgrytan och slänger en blick på klockan. Peter verkar inte ett dugg stressad.

– Jag ligger bra till, konstaterar han.

Så hanterar Peter och kollegorna sorgen

Peter hamnade här av en slump. Efter åren på stjärnkrog började han jobba på hotellrestauranger. En av hans chefer, en köksmästare, blev sjuk och vårdades och avled på palliativ avdelning. Då fick Peter upp ögonen för vårdformen och beslöt att söka jobb. Han har aldrig ångrat beslutet.

– Det här jobbet har gett mig nära till känslor och nästan dagligen möter jag människor i sorg. Jag ser familjer samlas kring den sjuka, och jag ser dem ta farväl. Det är svårt, men också givande att jobba så nära både livet och döden.

I personalgruppen pratar man öppet om vilka som gått bort senaste veckan, och i fjol dog 230 personer här. Några dörrar från köket finns ett andaktsrum där man, som både anhörig och personal, kan sätta sig en stund och tända ett ljus om man vill.

Peter brukar inte vara där, han trivs bättre i köket.

– Jag vill bara göra det så trevligt som möjligt för dem som vårdas här den allra sista tiden i livet, säger han.

På avdelningen finns 16 vårdplatser. Det är nästan alltid fullbelagt. När någon dör står en ny patient på tur. Peter vet det, men vill inte ha mer koll än så.

– Jag vill veta vem som tycker om sockerkaka och vem som behöver passerad mat. Jag fokuserar på måltider, inte på vem som går bort, säger han.