Slutbråkat – så hanterar du syskonrivalitet

En syskonrelation rymmer ofta kärlek, bråk och allt däremellan – men hur påverkas vi egentligen av våra systrar och bröder, och av relationen till dem? 

Forskningen är ganska överens om att syskon påverkar varandra och att det spelar roll var i syskonordningen man föds, men det är förstås inte någon slutgiltig och fullständig sanning då alla barn och familjer är olika.

Rivalitet hos barn som föds tätt

Det vi vet, berättar Sandra Ölund som är leg psykoterapeut, är dock att syskon som föds nära varandra i ålder oftare har en större rivalitet mellan sig och bråkar mer om föräldrars uppmärksamhet, saker och kompisar än de som har mer än tre år emellan sig.

– Det beror på att det är lättare för barnet att förstå att man har olika regler eller förmåner på grund av ålder, och att man sällan konkurrerar om samma kompisar eller typ av leksaker, säger hon.

Men syskonrivalitet finns ändå alltid i en syskonskara, och den fyller en viktig funktion om den är sund och övervakad av föräldrarna, menar Sandra Ölund.

Relationen till syskonen blir då en naturlig arena för träning i konflikthantering, sund självhävdelse, empati, affektreglering och socialt samspel.

– De allra flesta syskonbråk handlar om maktkamp, antingen hemma eller socialt. Det kan röra status i familjen eller kompisgruppen, saker, förmåner och föräldrarnas kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse, säger hon.

Barnets självkänsla påverkas

Det handlar alltså om att syskon jämför sig med varandra, väger sina egna egenskaper mot sina syskons och uppmärksammar hur föräldrarna reagerar på dem. Utifrån detta påverkas också självkänslan hos barnet.

– Som förälder kan man hjälpa sina barn genom att uppmärksamma och betona deras individuella, unika personlighet, och ge uppmärksamhet till varje barn i syskonskaran baserat på just deras behov och intressen. 

– Det är också viktigt att man som förälder inte jämför syskonen med varandra och värdesätter vissa specifika egenskaper högre än andra.

Som förälder behöver man övervaka syskonrivaliteten och kliva in och agera exempel på sund konflikthantering och affektreglering om det går överstyr. Man behöver alltså själv försöka hålla sig lugn och vara modell för hur man vill att barnen ska lösa konflikter, både som barn och senare som vuxna.

Inte alltid så enkelt kanske, men tänk på när du själv har tappat humöret och skrikit åt dina barn och sedan kommer till dem och ber om ursäkt, beskriver vad som hände med dig, varför du blev arg och att du nu vill prata med dem… Det är ett exemplariskt sätt att visa på mognad, och ge dina barn strategier för hur man hanterar konflikter och egna brister, menar Sandra Ölund.

– Det handlar inte om att du behöver vara perfekt som förälder eller lära barnen att vara perfekta. Det handlar om att lära dem att kommunicera och vara medvetna och ödmjuka inför sitt eget beteende och ta ansvar för när det blir fel, säger hon.

Men hur är det när vi vuxit upp, men ändå inte kommer överens?

– Även syskonrivalitet mellan vuxna syskon bygger ofta på avundsjuka och en upplevd orättvisa i status eller bekräftelse från ursprungsfamiljen, säger Sandra Ölund och fortsätter: 

– Man kanske stör sig på att ett syskon behandlas annorlunda än hur man själv behandlas, eller så upplever man att syskonets egenskaper värderas högre av familjen eller samhället, vilket kan väcka både sorg och vrede.

Upplevda orättvisor

Hur får man då till en fungerande relation med ett syskon man inte kommer överens med? Det handlar alltså oftast om upplevda orättvisor även i vuxen ålder, antingen gamla eller sådana som blossat upp i nuläget, menar Sandra Ölund. 

Ett sätt är att försöka förstå vilken känsla som driver både syskonen och en själv, och lyssna ”bortom det som sägs”. Du kan också fråga dig själv om konflikten verkligen känns rimlig och relevant i nuläget, eller om det är gamla och oläkta känslor som driver den.

– Man behöver själv ta ett eget ansvar för konflikten och fundera på om den känns viktig att lösa eller om den sker mest på vana och slentrian. Det kan också vara en god idé att ta medlingshjälp utifrån om konflikten är djup och sårig med oförlösta känslor. En sådan konflikt blir ofta svår att lösa på egen hand, säger Sandra Ölund.

Som förälder till vuxna barn som bråkar är det till viss del samma principer som gäller som när de bråkade som barn. Det vill säga, att försöka att vara opartisk och inte ta ställning för eller emot ett syskon, att lyssna och låta alla känslor få finnas men också att sätta gränser och markera missnöje vid olämpliga och oacceptabla beteenden, menar Sandra Ölund.

– Det som är viktigt att komma ihåg är dock att du som förälder till vuxna barn som bråkar inte ska kliva in i deras konflikt eller ta på dig rollen som medlare eller domare. 

– Du kan stötta båda parter men utan att ta ansvar eller gå in och styra eller medla i konflikten – det behöver ligga på de vuxna barnen, vilket du som förälder också kan påpeka och uppmuntra, säger Sandra Ölund.