Så sparar du pengar på skidsemestern – budgettipsen som gör resan mycket billigare
Hur överlever man en vecka i fjällen med barn och tonåringar som aldrig stått på ett par skidor? Och finns det sätt att göra resan billigare? Allas reportagechef Eleonor Björch Lowe tog reda på det.
När jag själv skulle lära mig åka skidor på 90-talet var skidskola inget alternativ. Min mamma tog på sig uppdraget. Det slutade med att jag låg och gnällgrät i backen efter att för hundraelfte gången ha ramlat av liften. Till slut fick hon nog, lämnade mig där uppe och åkte ner själv. Bilresan hem var … frostig.
Med den erfarenheten i bagaget kände jag ett visst mått av skidrelaterad PTSD när jag nu skulle lära mina tre barn åka. Eftersom jag besitter exakt noll pedagogisk förmåga insåg jag snabbt att professionell hjälp var nödvändig om vi alla skulle överleva.
Pjäxorna SKA sitta tajt!
Vi packade bilen och styrde mot stugan i Storhogna i Vemdalsfjällen. Redan under resan bombarderades jag med frågor:
– Vad gör jag om det kommer en björn i backen?
– Dör man om man ramlar ur sittliften?
Väl framme tände vi en brasa och njöt av lugnet. Morgonen därpå mötte Vemdalsskalet oss med strålande sol, klarblå himmel och knastrande snö under fötterna.
Svettigt i skidshopen
För att överleva utprovning av skidutrustning med barn vill jag ge ett livsviktigt tips: Klä av dig nästan allt innan du går in i butiken. Jag trodde på allvar att jag skulle dö av värmeslag (eller stroke) när jag låg på knä och försökte kränga på barnen olika pjäxor, samtidigt som jag väste: ”De SKA sitta tight!”.
När alla äntligen var kittade stapplade vi mot barnbacken och skidskolan. Där väntade Fröken Erika, som visade hur man bromsar som en triangel. Sedan var det dags för liften – och för mig att smita iväg för lite välbehövlig egentid.
Eftersom vi åkte en lugn vecka utanför loven var liftköerna minimala. Den där svindlande känslan när man åker upp för årets första åk i solen är svårslagen. Efter en timme var det dags att hämta barnen – och jag blev chockad över hur snabbt de lärde sig tekniken.
Fröken Erika blev veckans hjälte och det fanns varken tårar eller tandagnisslan. De sista dagarna hängde barnen med mig upp i sittliften till de högre pisterna och tog sig nedför röda backar utan problem.
Ja, skidskola är dyrt. Men den är också SÅ värd det. På vägen hem var vi alla rörande överens: Nästa år återvänder vi till vackra Vemdalen – med ännu mer självförtroende i backen.