Anders Hansen: Bli fri från ditt mobilberoende – 3 steg för att ta tillbaka kontrollen

Känner du att du har precis lagom med skärmtid? Sannolikt hör du till de många av oss som då och då fastnar i ovärdigt långa stunder av döskrollande. 

Det är inte så konstigt att det händer, sett till de extremt starka krafter vi har att göra med – såväl psykologiska mekanismer som tekniska, menar Anders Hansen, specialistläkare i psykiatri och författare.

­– Vi lägger i snitt 2,5 timmar om dagen på sociala medier, det är snittet för människor över hela världen, berättar han och fortsätter:

– Många av oss får en stor del av vår världsbild därigenom. Och det får förstås stora konsekvenser, eftersom sociala medier premierar visst innehåll; främst det som gör dig arg, rädd eller stärker känslan av grupptillhörighet. Starka känslor, som får dig att dela vidare och sprida material, säger Anders Hansen. 

Ingen hänsyn till sårbarhet

Det handlar helt enkelt om sådant vi inte kan titta bort ifrån. Algoritmen bestämmer vad du ser, och den tar inte hänsyn till person eller sårbarhet. Den jobbar med ettor och nollor och det faktum att vi tenderar dela innehåll som väcker känslor, ofta kopplat till moral. Alltså matas du med sådant innehåll. 

– Det har också visat sig att de som har mest extrema åsikter syns och postar mest. Det är den stora skillnaden på internet och verkligheten; om jag sitter på en middag och gapar, skriker och är aggressiv så blir jag förstås inte särskilt omtyckt, och jag är sannolikt inte välkommen nästa gång. Men i sociala medier blir man förstärkt om man beter sig så, ens innehåll delas och blir uppmärksammas, säger Anders Hansen.

Hur påverkar det oss då, att det är så?

– Jag tror det gör oss argare på varandra. Vi har redan en stark ”vi och dem”-instinkt inom oss, och den förstärks av sociala medier. Vi censurerar oss själva i mindre utsträckning när vi kommunicerar utan att ses, det kan handla om saker vi aldrig skulle våga eller vilja säga till en person öga mot öga, men som vi med lätthet uttrycker inför 3.000 personer online. 

Stämning som hetsas upp, mobbning som ingen behöver ta ansvar för. Internet är anonymt, och vi slipper, eller missar kanske man borde säga, den naturliga feedback vi får i vanliga livet. Vi ser inte om mottagaren blir ledsen eller arg över det som sägs. På det sättet driver sociala medier ilska och polarisering, enligt Anders Hansen. 

– Det tror jag vi kommer se tillbaka på, och tänka ”vad blåögda vi var” som inte reglerade det här mer. Särskilt när det gäller sociala medier i relation till barn och ungdomar. För dem är den största risken att jämföra sig med helt orimliga ideal, och krav omöjliga att leva upp till, säger han.

Viljan att passa in

Den där längtan vi alla bär på, att tillhöra en grupp och att passa in, den är så enormt stark hos en nybliven tonåring. ”Duger jag? Är jag tillräcklig?”, men sanningen är att ingen kan matcha de där kraven, ingen passar in i den där fiktiva världen, menar Anders Hansen.

– När jag växte upp jämförde jag mig med kompisarna i klassen, kanske de i parallellklassen, men det var liksom det. Nu jämför vi oss med hela världen, och inte nog med det, vi jämför oss med en utvald fasad och bild av världen.

Som om inte det omöjligt perfekta vore nog så blir det allt vanligare med AI-influencers, det vill säga konton som inte ens är baserade på riktiga människor. Här skapas en perfektion som är helt omöjlig att ”duga” inför, säger Anders Hansen. Våra, framför allt barns och ungas, hjärnor betraktar det här som totalt livsfarligt; vi passar inte in, vi duger inte, och det leder till att vi riskerar må dåligt.

– Vi måste förstå att vi människor drivs av instinkter, och att de instinkterna är utvecklade för att leva i en helt annan värld än den vi har i dag. De hjälpte oss söka mat och trygga sociala grupper för att vi skulle överleva, men de hjälper oss inte bli lyckliga i en värld av överflöd.

Skräddarsytt AI-innehåll

Förutom att leverera en förskönad bild av verkligheten bidrar sociala medier som vi vet med mängder av reklam, försäljning och marknadsföring. Inte sällan via influencers, som med en personligt utformad följarkontakt kan sälja nästan vad som helst till sin målgrupp; sannolikt en förklaring till att sminkförsäljningen ökat explosionsartat bland barn ända ner i nio–tioårsåldern.

Anders Hansen kallar det ”en fruktansvärt effektiv marknadsföring”, som exploaterar känslan av närhet på ett sätt ingen annan teknik kunnat uppnå.

– Vi upplever att vi känner den här influencern och den känslan av närhet är enormt kraftfull om man vill sälja något. Och om du tycker det låter dystopiskt måste jag tyvärr sia om att det här bara är precis början på den utvecklingen, ett baby step, det kommer bli vanligare och vanligare med AI-influencers, mer och mer skräddarsytt innehåll just precis för dig, och det kommer bli svårare och svårare att stå emot.

Dystra framtidsutsikter alltså. Men det finns en hoppfull aspekt – och det är att det är upp till oss, att använda sociala medier på ett positivt sätt. 

Hur gör vi då det?

– Genom att lära oss, och förstå de psykologiska mekanismerna! Jag brukar jämföra med godis, det finns ingenting som är lika kaloririkt som godis i naturen, därför är det väldigt svårt att stå emot när det bjuds; vår instinkt säger: ”Passa på, ät upp allt!” Och om det finns tillgängligt hela tiden, då äter vi hela tiden. Därför inser vi att vi inte kan ha godis i närheten jämt och på samma sätt måste vi ser våra skärmar. De är för lockande för att vi ska kunna slita ögonen från dem och därför kan vi ha dem i närheten jämt.

Som i att föräldrarna sätter regler för skärmtid…?

– Skärmtid är naturligtvis ett trubbigt verktyg, men ja, någon typ av begränsning så att det inte finns tillgängligt hela tiden. Men det går inte att lägga hela ansvaret på föräldrarna, det är orimligt att behöva ta otaliga fajter om det varje dag. Man borde tidigt ha satt riktlinjer från samhällets sida, det är ett svek att det inte gjorts, säger Anders Hansen, och tillägger:

– Jag tror att barn som är i 8-10-12-årsåldern idag kommer döma oss hårt när de blir vuxna. ”Hur kunde ni låta oss sitta där och riskera övervikt, typ-2 diabetes och psykisk ohälsa?” Så det måste regleras, så snart som möjligt. Min gissning är att det håller på att ske, till exempel prövas ju åldersgränser på sociala medier i flera länder.