Efter Rose-Maries amputation – Attendo svarar på kritiken: Inte vårt ansvar

Allas har tidigare publicerat en artikel om Gustavsbergsbon Rose-Marie Lagerqvist, 82, som efter en rad allvarliga händelser blivit tvungen att amputera sitt ben. Hon och hennes dotter Marie Starborg Lagerqvist, 41, riktar nu stark kritik mot Attendo Hemtjänst Värmdö, som de menar är ansvariga.

Om du missat artikeln går den att läsa här.

samhälle

Rose-Marie, 82, tvingades amputera: ”Varför reagerade ingen?”

Attendo svarar

Allas har sökt Attendo Hemtjänst Värmdö som hänvisar till deras pressavdelning. En kortare version av den här artikeln har tidigare publicerats i tidningarna Allers och Året Runt.

Attendos presschef Linda Bengtsson börjar med att beklaga. 

– Men vi har gått igenom den här händelsen och vi har också gjort en utredning kopplat till den. Och det vi har funnit är att Rose-Marie har fått de serviceinsatser som kommunen har beslutat om. Och vi har också respekterat Rose-Maries självbestämmande. Vi har kontaktat både hemsjukvård och närstående kopplat runt Rose-Marie.

Hon hade inte bytt strumpor på flera månader. Det var ingen på Attendo som reagerade på att de inte tvättade hennes strumpor?

– Ja men åter igen så är det så att man har insatser som är beviljade och de sakerna som vi får göra i någons hem. Men man har också rätt att tacka nej till dem och så har det också skett här flera gånger.

Men hon har inte tackat nej till tvätt av kläder.

– I vår utredning och i den dokumentation som vi har så kan inte vi se att inte vi har utfört vårt uppdrag utan tvärtom att vi har tagit ansvar och sen så har hon vid flertalet tillfällen också tackat nej till insatser och tackat nej till vårdkontakt och har också motsatt kontakt med 1177.

– Det var samma sak med den här mobila toaletten. Hon ville inte använda den. Hon ville gå på toaletten som hon alltid har gjort i alla år. Och det är något som vi måste respektera. Om inte den används så töms den inte helt enkelt. Det var också i det här fallet att hon uttryckte att hon ville gå på vanlig toalett.

När man läser den här utredningen enligt Lex Sarah känns det som att ni försöker lägga ansvaret på Rose-Marie?

– Nej, vi lägger inte ansvaret på Rose-Marie men däremot är självbestämmande en lagstadgad rättighet och när man blir äldre så blir man inte livegen utan man är fortfarande en myndig person och det innebär för våra medarbetare att det blir en svår avvägning ibland. 

– Om vi frågar en person om vi ska ringa läkare för att våra medarbetare upplever att det skulle vara bra med en läkarkontakt och de säger nej, då är det deras vilja som väger tyngst. Jag förstår att det blir svårt att man som närstående söker de här svaren men till syvende och sist så är det ju också individens självbestämmande.

Jag förstår inte hur det här inte kan anses ha varit en akut situation, när hon har suttit och gjort sina behov i soffan i flera dagar och det stinker i hennes lägenhet av det här såret, att ni inte kontaktade 112?

– Våra medarbetare tog ansvar genom att kontakta hemsjukvården. Medarbetaren föreslog också att kontakta 1177 för en medicinsk bedömning, men Rose-Marie motsatte sig detta.

Ni har ju också ett ansvar att kontakta 112 vid akuta lägen.

– Ja, man kontaktar ju 112 när det är fara för liv.

Ja, det var det ju. I det här fallet så var det fara för liv.

– Vi gjorde inte den bedömningen där och då. Sen kan man bli ... Det kan eskalera fort när en person blir sämre. Men där och då, genom de observationer som gjordes av våra medarbetare, så gjorde man bedömningen att vi behövde kontakta hemsjukvården.

För bara en timme efter att ni varit där så pratade hon med sin särbo i telefon och det var han som uppmärksammade dottern på att hon inte mådde bra.

– Ja, så kan det vara. Att sjukdomstillstånd, att man blir dålig, kan gå fort. Så kan det vara.

Så ni menar att ni inte har något ansvar i det här överhuvudtaget?

– Ja, vi har ett ansvar att utföra de stödinsatser som är beslutade och det har vi också gjort. Och i det ansvaret ligger också såklart att kontakta hemsjukvården när det när det handlar om saker som vi noterat som är kopplat till just hemsjukvården. Och självklart också att vi i akuta lägen, om det uppstår det, så ringer vi 112. Våra medarbetare har inte upplevt det så, utan vi har tagit kontakt med hemsjukvården.

Ni lägger allt ansvar på hemsjukvården?

– Hemsjukvården har ansvar för deras bedömning i det här fallet. Vi tog ansvar och kontaktade dem. Vi försökte också att kontakta 1177 men Rose-Marie ville inte att vi skulle göra det. Och vi tog också kontakt med närstående, i det här fallet dottern, för att berätta att vi haft kontakt med hemsjukvården. 

– Och där tar vårt ansvar slut just för att det är indelat, omsorg är komplex. Och det är hemsjukvården, dels är det som individ ett ansvar såklart, men sen är det hemsjukvårdens ansvar att göra de här bedömningarna och ta det vidare. Och de frågorna behöver ju de svara på.

Ja, men hemsjukvården skulle komma först tre dagar senare. Då hade ju hon varit död.

– Ja, men det är precis de sådana frågor som du behöver rikta till hemsjukvården.

Jag förstår fortfarande inte, om en person sitter i soffan, den är helt nedkissad så att hon har fått tredje graden sakrumsår så att hennes hud har vuxit ihop i underlivet och hon är helt borta och hallucinerar, plus att det luktar ruttet kött från hennes fot. Hur kan ni inte ha ringt 112?

– Men återigen är det jätteviktigt att skilja på våra uppdrag. Vårt uppdrag är att ge stödinsatser. Vi var hemma där i 18 minuter. Det dokumenteras och du ska få mina anteckningar sen. Vi har noterat att det finns en lukt. Vi försöker att kontakta 1177, men Rose-Marie vill inte, och då kontaktar vi som vi ska, hemsjukvården, och vi kontaktar också dottern.

Men i era journalanteckningar (den en 30 augusti och den 1 september, reds anm) står det att hon inte kan resa sig upp.

– Ja, men återigen. Vi har fokusinsatser. Självbestämmanderätten är väldigt stark. Och vill inte en person få hjälp avböjer vårdkontakter och motsätter sig kontakt med 1177, då kan inte vi ta det vidare. Nu tog vi det ändå vidare den här aktuella dagen och vi hade också kontakt med hemsjukvården tidigare några gånger och vi har tagit det ansvar som vi ska. 

– Vi har utrett det här och vi har tittat i vår dokumentation. Vi kan inte säga att Attendo har gjort något fel. Tvärtom så har vi tagit det ansvar som man ska göra i det här. Men jag förstår att det här är jättejobbigt för de involverade, för henne själv och för dottern och resten av familjen.

Och varför kontaktades inte hemsjukvården när hon inte kunde resa så längre?

– Vi kontaktade hemsjukvården två gånger tidigare, kopplat till Rose-Marie. Och vi har kontaktat dem när vi har bedömt att det är frågor som berör dem kopplat till Rose-Marie.

samhälle

Undersköterskan Anna: ”Vi springer bara för att ingen ska dö”

Jo, men när hon inte kunde resa sig, kontaktade ni hemsjukvården då?

– Vi har kontaktat hemsjukvården i samband med att vi noterade att hon är ... Ja, men vi har kontaktat hemsjukvården enligt våra rutiner när man ska göra det.

Jo, men kontaktade ni hemsjukvården när hon inte kunde resa sig? Det här var några dagar innan den här händelsen.

– De uppgifterna har inte jag. Jag vet att vi kontaktade hemsjukvården två gånger tidigare. Det vet jag att vi har gjort och det var när vi noterade att Rose-Marie inte sov i sitt sovrum. Så tog vi det ansvaret att kontakta hemsjukvården och hur de sedan har hanterat det. Det är frågor som de behöver svara på.

För det står ju i er journal att hon inte kunde resa sig. Det var några dagar innan.

– Det var i samband med att vi noterade att hon sov i soffan och inte i sin säng. Och då kontaktade vi hemsjukvården för det.

Men noterade ni inte då att hon också gjorde sina behov i soffan?

– Ja ... Den informationen har inte jag, att det skulle vara så. Men återigen, att en person kissar på sig eller gör sina behov … olyckor sker. Och där är det återigen så att vi inte kan kontakta någon om inte Rose-Marie själv ger samtycke till det, och vi har kontaktat hemsjukvården i linje med våra rutiner vid de tillfällen när vi ska påkalla deras uppmärksamhet.

Det var ingen som reagerade på att hon hade kissat i soffan då?

– Vi har först frågat om vi ska hjälpa henne till toaletten och om inte individen vill det så kan vi inte heller göra det.

Så det är värdigt att sitta och kissa i en soffa och få tredje graden sakrumsår?

– Ja men återigen, vi gör de insatser som är beslutade av kommunen.

Enligt våra uppgifter har hon suttit i tio dagar i den här soffan och kissat.

– Under den här tiden har vi varit i kontakt med hemsjukvården. Det är återigen frågor som du behöver ställa till dem.

Det känns som att ni lägger ansvaret på dem. Det är ändå ni som har ansvaret över henne.

– Nej, vi har inte ansvaret över Rose-Marie, det har hon själv.

Men jag tänker också så här, ni var där, det var två gånger om dagen ni var där. Insats och sen en tillsynsrunda på kvällen eller eftermiddagen, och är det ingen som har uppmärksammat då att hon sitter tio dagar i sitt urin?

– Ja men återigen så har vi frågat om vi ska kontakta 1177 och personen säger nej. Vi har varit i kontakt med hemsjukvården när vi har noterat att hon inte sover i sin säng utan att hon sitter i soffan. Så det är frågor som återigen behöver ställas till hemsjukvården hur de har hanterat den information som de har fått.

Ja, vi kommer att söka dem också.

Artikeln är en del av Allas granskning Hemtjänsthaveriet. Nya delar i granskningen publiceras varje dag på allas.se med start 15 april till och med 21 april.