Ny forskning: Det här skiljer vardagshjältar från resten – 3 metoder som stärker ditt mod

Är du en riskbenägen och empatisk person? Har du en inkluderande människosyn, och vuxna förebilder som visat dig vikten av civilkurage? 

Det är i så fall goda egenskaper du bär på – faktiskt värdiga en hjälte. Det visar en ny svensk studie genomförd vid Lunds universitet.

I studien mättes ovan nämnda faktorer med hjälp av en enkät. Gymnasieelever i Malmö fick självskatta sannolikheten att de ingrep i fiktiva scenarion, där två grupper, judar och muslimer, började förföljas i dagens Sverige. 

– Det finns en hel del forskning gjord på icke-judar som räddade judar under andra världskriget, och just vad som skiljer de som ingrep från de som inte ingrep. Vi ville undersöka om några av nämnda faktorer förutsade moraliskt mod hos de här eleverna, berättar Magnus Lindén, en av forskarna bakom studien.

– Vi fann att en högre empatisk omtanke, en högre identifikation med mänskligheten som grupp och ett högre risktagande alla var statistiskt säkerställt relaterade till en högre sannolikhet att ingripa, säger Magnus Lindén. 

– Vi fann även att de elever som hade en etisk rollförebild i barndomen och som också var empatiska, alltså en interaktionseffekt, också hade en högre intention att ingripa.

Så vad innebär det att ha de här egenskaperna? 

Empatisk omtanke innebär att bli känslomässigt berörd och känna medlidande med andra människor. 

Identifikation med mänskligheten som grupp handlar om att känna ett ”vi”, och en närhet med människor från olika samhällsgrupper. Och risktagande innebär att vara villig att ta risker om något är viktigt, och att gilla att ta risker i de flesta situationer. 

– Risktagande är kopplat till mod, men bör utföras på ett måttligt sätt. För mycket risktagande kopplat till mod kan generera vårdslöst beteende, medan för lite risktagande i en situation som kräver mod snarare kan generera feghet.

Vardagshjältemod går att träna

Går det att ”öva upp” de här egenskaperna då? Absolut, menar Magnus Lindén. 

– Kortfattat kan man säga att utbildning i vardagshjältemod fokuserar på två faktorer; den ena är att träna människor så att de upplever att andras välbefinnande är deras personliga ansvar, och att de ser det som sin skyldighet att ingripa när de bevittnar någon som behöver hjälp. 

– Den andra är att de upplever sig ha de färdigheter som krävs för att ingripa.

 Just den sistnämnda faktorn, som forskarna kallar self-efficacy, har visat sig vara mycket viktig för att människor ska ingripa vid vardagsöverträdelser.

Hur kan man göra annars, om man vill men inte törs?

– Det beror på orsaken till att man inte törs. Handlar det om okunskap så kan träning göra en person mer modig. Handlar det om rädsla behöver personen kanske inte direkt exponeras, utan göra något mindre riskabelt som att ringa polisen eller agera i grupp.

Men viktigt, säger Magnus Lindén, är att understryka att de här egenskaperna i sig inte är hjälteegenskaper. En hjälte är en person som frivilligt och utan belöning står upp för andra människor, eller försvarar goda gemensamma ideal trots att det finns en risk eller kan kosta något för dem personligen. Det går dock, menar han, att hävda att dessa faktorer ökar motivationen att agera hjältemodigt.

Så var landar vi då? Civilkurage verkar inte handla enbart om att veta vad som är rätt, det handlar också om att kunna känna med den som drabbas, se personen som en del av sin gemenskap, och vara beredd att faktiskt ta en risk för att göra något. Som en sann hjälte.

– Idén bakom att träna människor i vardagshjältemod baseras på två antaganden, det ena är att alla kan bli vardagshjältar, och inte bara ett litet fåtal. Det andra är att det går att träna upp ett mindset som gör att vi i större omfattning bryr oss om andra, och att vi tror på vår förmåga, säger Magnus Lindén.