Ida Högström var medberoende: ”Det som hände hemma fick man inte berätta för någon”

Empati, frustration, förakt. Konstant magont. Att ständigt vara på sin vakt, redo att anpassa sig till varje ny situation.

När Ida Högström ska beskriva sin uppväxt med en anhörig som led av en beroendesjukdom är det ett virrvarr av känslor som dyker upp i minnet.

– Att växa upp med beroendesjukdomen så nära inpå har präglat mitt liv väldigt mycket. Först och främst eftersom det är hemligheternas sjukdom. Det som hände hemma fick man inte berätta för någon. När man pratar om att växa upp i familjer med missbruk brukar man säga att finns outtalade regler om att inte tala, inte känna, inte lita. Så var det för mig också, säger hon.

Ida har i dag hunnit fylla 37 år. Hon är nybliven mamma och bor med sin familj i Stockholm, där hon är egenföretagare och framgångsrikt driver Medberoendepodden sedan ett antal år tillbaka. Hon håller också i föreläsningar och kurser om medberoende. Men att komma till en punkt där hon kände sig nöjd och glad med sin tillvaro har tagit henne flera år. Den destruktiva barndomen satte djupa spår i henne under lång tid.

Blev expert på att känna av stämningar

Ida säger att hon under uppväxten blev en ”mästerkameleont”.

– Jag blev expert på att känna av stämningar och på att anpassa mig till dem. Det var för att ingen skulle komma på hur det var där hemma, men också ett sätt att försöka bli omtyckt. Anpassningen gör att man hela tiden känner av vilka reaktioner ett visst agerande ger, det var konstant en fråga om att läsa av och vara på det sätt som jag trodde att andra ville att jag skulle vara.

Ida berättar att hennes anhörig också hade en bipolär sjukdom som kom och gick i skov.

– Det gjorde att vi kunde ha ganska normala perioder hemma också, men det tyckte jag nästan var jobbigare för då gick jag hela tiden och väntade på när nästa katastrof skulle komma. Det var konstigt nog tryggare när allt var kaos.

[object Object]

hälsa

Catrine slutade dricka tack vare Maria och en app

Berättade aldrig vad som pågick hemma

Att ständigt gå runt och bära på hemligheter väckte också en skam hos Ida, både över situationen och över sig själv.

– Beroendesjukdomen kan göra en person ganska kall och elak. Det blev ett slags självförakt som gick i arv till mig kan man säga. Så som min vuxna anhörig såg på sig själv, så började också jag se på mig själv.

Ida minns den konstanta smärtan i magen och hur hon aldrig kunde veta vad som skulle hända när hon kom hem från skolan. Att leva i en ständigt pågående kris tog på krafterna. Men i skolan var det aldrig någon som frågade henne hur hon hade det. När hon klagade på magont gjordes i stället en allergiutredning.

– Det här var en tystnad och en skam som jag bar på länge. Ingen kunde ana något för jag blev så skicklig på att dölja det. Det är jättemånga som har hört av sig i efterhand och sagt att de inte hade någon aning om att jag hade det så här och det är ju också det sorgliga, att så många liksom jag går runt och tror att ingen annan har det så här. Fast vi vet att var femte barn växer upp i ett hem med missbruksproblematik.

Befriande att till sist få berätta

Det skulle dröja ända tills Ida hade fyllt 25 år innan hon vågade berätta om sin trasiga uppväxt. I flera år gick hon i terapi.

– Det var en enorm frigörelse att få berätta, för skammen jag kände hade bara vuxit sig större under alla de här åren. Så att spräcka bubblan var först jätteläskigt och sen läkande.

[object Object]

hälsa

Dricker du för mycket alkohol? Testa dig själv här!

Men även om det var befriande att berätta, var det något som skavde hos Ida. Hon fann sig ständigt i olika vänskaps- och kärleksrelationer med personer som tyngdes av problem som Ida i sin tur försökte lösa. När hon inte lyckades kände hon sig ofta bitter och började fundera på varför just hon var en sån magnet för den typen av människor. I dag säger hon att hon levde i en offerkofta, att hennes destruktiva uppväxt blev ett kort i rockärmen hon kunde dra fram och skylla andra saker i sitt liv på.

Insåg att hon var medberoende

Det var först när hon hörde talas om begreppet medberoende och började rannsaka sig själv som hon kom till nya insikter. Men inledningsvis var hon skeptisk.

– Det var en bekant som sa att jag nog var medberoende, men jag viftade bara bort det – det var ju inte mig det var fel på. Men så blev jag medbjuden till ett tolvstegsmöte för medberoende och alla som satt och berättade sin historia kunde lika gärna ha berättat om mig. Till sist gjorde jag själv de tolv stegen. Den första tiden gick åt till att inse hur sjuk jag faktiskt var i mitt medberoende.

Ida insåg så småningom att det enda hon egentligen hade makt över var sig själv. Allt det hon tidigare hade ägnat så mycket tid och energi åt att försöka fixa, stod egentligen bortom hennes kontroll och var upp till någon annan att åtgärda.

– Det var befriande att inse att jag ägnade mig åt en massa beteenden som varken gjorde mig harmonisk eller lycklig. Att förstå att jag var medberoende blev en total livsförändring och jag började må så mycket bättre efter det.

[object Object]

samhälle

Annelie var i alkoholens våld – nu kämpar hon för att bli förlåten av barnen: ”Måste ge dem tid”

Försöker kontrollera omvärlden – men missar sig själv

Ida beskriver medberoende som ”en mental besatthet av människor och problem”, precis på samma sätt som en alkoholist är besatt av alkohol.

– För många som är medberoende går den största delen av ens vakna tid åt att tänka på sin anhörigas beroende eller andra problem, och på eventuella kriser som kan komma. Man lever som om man är styrd utifrån. Det som är lite ironiskt är att man gör allt för att försöka kontrollera omvärlden – vilket inte går – men är totalt ansvarslös gentemot sig själv. Man säger till andra att de behöver ta hand om sig, men bortser fullständigt från sig själv. Många som är medberoende kraschar till sist av utmattningssyndrom eller blir sjuka på annat sätt.

Medberoende är ingen regelrätt diagnos

Medberoende är inte en diagnos i medicinska termer. Det ses snarare som ett tillstånd som kan orsakas av alkoholberoende eller psykisk ohälsa hos en anhörig, och där den drabbade ständigt anpassar sig till andras vilja och krav. Ida tycker att det är synd att det i dag inte går att få diagnosen medberoende.

– Det hade varit lättare om diagnosen fanns, för då tror jag att anhöriga hade fått betydligt bättre hjälp av samhället. I dag är den hjälpen ganska minimal, mycket handlar fortfarande om att sitta och prata om den anhörigas beroendeproblematik och då kommer man inte åt grundproblemet. Man kan ifrågasätta huruvida begreppet medberoende är rätt för en sådan diagnos. Vi arbetar nu med ett alternativt begrepp som vi tycker säger mer om problematiken, nämligen anpassningssyndrom.

Anpassar sig till det dysfunktionella

Ida är i dag med i en grupp som vill starta ett nytt forskningsprojekt kring medberoende. Enligt de som är engagerade i gruppen – exempelvis Fred Nyberg, professor emeritus i biologisk beroendeforskning – handlar medberoende om en anknytningsstörning som uppstår i barndomen.

– En förälder ska tillgodose barnets behov, men om det finns ett beroende med i bilden gör det ofta att föräldern är så upptagen av sig själv att de egna behoven går före allt. Då överger barnet sin egen jag-utveckling, hittar överlevnadsstrategier och börjar anpassa sig till den dysfunktionella situationen.

När Ida ser tillbaka på sin egen historia känner hon att det troligtvis är det som har hänt henne.

– Jag har senare i livet sökt den här anknytningen som jag inte fick som barn i andra relationer. Min bild har varit att jag ska fixa och lösa allting, att det är så en relation ska vara. Om man däremot växer upp med trygghet lär man sig att man har rätt att få sina egna behov tillgodosedda också.

[object Object]

samhälle

Anna växte upp med en alkoholiserad mamma – valde själv ett helnyktert liv

Medberoende drabbar inte alla anhöriga

Ida poängterar att alla anhöriga inte blir medberoende och att det inte går att sätta likhetstecken mellan de två. Personer med ett medberoende tenderar att hamna i liknande situationer om och om igen, även när de bryter upp från en destruktiv relation.

– Många beskriver att de i ett kärleksförhållande ofta får en barn-förälderrelation till sin partner. Man ska ju kunna ge och ta i en relation, men här blir det ofta fel för personer med medberoende som inte tar ansvar för sina egna behov. Har du haft en trygg uppväxt har du en sund syn på var du börjar och den andra slutar, och då går man inte in i ett medberoende lika lätt. Jag har träffat många som har jobbat med sitt medberoende och som efter det kan leva tillsammans med en person som har ett beroende på ett fungerande sätt.

”Lever i ett tillfrisknande”

Att vända sitt fokus inåt och börja ta ansvar för sig själv är det första steget ut ur ett medberoende, enligt Ida. Själv började hon ta det ansvaret för åtta år sedan, men även om hon har kommit en lång bit på vägen vet hon inte om hon någonsin blir helt fri från sitt medberoende.

– Jag tror inte att jag någonsin blir helt frisk, för det sitter så väldigt djupt i mig. Men jag lever i ett tillfrisknande, jag tar dagligen hand om mig själv så att jag inte behöver leva i mitt medberoende. Mina bästa dagar då var sämre än mina värsta dagar nu och det är viktigt att påminna sig om ibland. I dag kan jag känna mig glad och lycklig på riktigt och jag tycker om mig själv.

Känner inte längre något agg

Hon tror att en viktig pusselbit i hennes tillfrisknande är att hon har släppt bitterheten.

– Jag känner inget agg i dag. Förut såg jag det som att min anhöriga valde att vara på det här sättet, jag hade en väldigt dömande blick och kunde inte förstå att hen var sjuk. I dag kan jag till och med vara tacksam för att jag har den här erfarenheten, då den har fått mig att finna vägen in i tillfrisknande och ger mig ytterligare en dimension i livet. Jag hyser heller inget agg mot andra anhöriga som valde att inte göra något. Jag har förlåtit dem. Och en av de bästa grejerna med förlåtelse är att man blir fri. Annars går jag runt med knutna nävar och då är det i mina händer naglarna skär. När jag släpper taget blir jag fri.