När Elisabeth Thand Ringqvist blev kär kuggade hon hälften av tentorna

Det är en gråmulen vinterdag på Lidingö, strax utanför Stockholm. Temperaturen har letat sig upp över nollstrecket och på den uppkörda isbanan på Kottlasjön ligger ett tunt lager blött slask. Isen är inte lika inbjudande som en krispig januarimorgon – men det hindrar inte Elisabeth Thand Ringqvist.

Den sportiga och äventyrliga jämtlänningen, 54, snörar på sig skridskorna med samma självklarhet som andra drar på sig vinterkängor. Säkerheten är A och O: I mobilen har hon en app som visar isens aktuella tjocklek, i handen en ispik som hon metodiskt hackar i isen framför sig. Runt halsen hänger isdubbarna, lättåtkomliga om olyckan skulle vara framme.

– Det har aldrig hänt, säger hon lugnt och tar några vana skär över den blankspolade banan.

Det är här, mitt ute på isen, som Allas har stämt träff – inte med vilken skridskoåkare som helst, utan med Centerpartiets nya partiledare. En kvinna som fortfarande är relativt okänd för den breda allmänheten, men som i november 2025 tog över stafettpinnen när Anna-Karin Hatt oväntat valde att avgå efter en lång period av hat och hot.

Att kliva in i rollen som partiledare i ett sådant läge är inget lätt beslut. Elisabeth Thand Ringqvist visste vad uppdraget kunde innebära. Företrädare som Annie Lööf har öppet berättat om de hot hon levde med under sina tio år som partiledare – och som till slut bidrog till hennes avgång.

– Jag tänkte igenom det väldigt noggrant. Jag pratade mycket med familjen, men också med Maud Olofsson och Annie Lööf för att få en personlig bild av hur de hade upplevt det.

Råden hon fick var tydliga.

– De sa: ”Det är klart att det finns otroligt mycket hat – läs inte det. Låt andra göra det. Och de hot som finns, de tar polisen hand om.” Men framför allt sa de att det är ett fantastiskt roligt jobb. Och det är det. Man tror att det ska vara väldigt tufft, men det är oväntat roligt.

Studerat ryska

Elisabeth är utbildad civilekonom på Handelshögskolan i Stockholm, med inriktning på finansiell ekonomi och marknadsföring. Hon har även studerat ryska i Sankt Peters­burg. Därefter följde en lång och tung karriär i näringslivet: managementkonsult på McKinsey, vdför Företagarna, ordförande i Regelrådet, Swedish Fintech Association, Svenska riskkapitalföreningen och flera större bolagsstyrelser.

– Det roliga är att jag nu får använda alla mina erfarenheter. Hur man leder organisationer, hur man får människor att dra åt samma håll – och hur man gör det på ett mänskligt sätt.

Samtidigt har politiken alltid funnits där. Elisabeth gick med i Centerpartiet som 17-åring, efter att hon upplevde orättvisor med att busskort kostade olika för olika elever beroende på var man bodde.

Hon har varit ordförande i Centerpartiets Högskoleförbund, fritidspolitiker i Östersunds kommunfullmäktige, kanslichef på Centerpartiets riksdagskansli och politiskt sakkunnig till Maud Olofsson i Regeringskansliet 2006–10. Hon valdes in i riksdagen 2022 och blev snabbt partiets profilerade näringspolitiska talesperson.

Som partiledare är hon nu helt på det klara med vad hon vill åstadkomma.

– Jag tror på vårt parti, på vår politik och på vår förmåga att göra ett riktigt bra val.

Elisabeth skjuter ifrån och glider iväg över isen. Några sista skär innan vi går in i värmen på café Vattenverket för en kopp rykande hett kaffe.

Girl power från mormor

Elisabeths familjehistoria kännetecknas mycket av småföretagande och landsbygd, en passande kombination för den som ska leda det som en gång var Bondeförbundet.

Pappa Karl-Erik Eriksson drev en limfogsfabrik med femtio anställda i Gällö, sydost om Östersund, och såg aldrig några hinder. För honom var allt möjligt, bara man tog tag i det. Han uppmuntrade Elisabeth att våga och att klara av saker. När hon 20 år gammal fick möjligheten att ta över driften av en camping på bygden tillsammans med ett par vänner, var han den första att heja på.

– ”Vad roligt”, sa han. ”Vill du låna bilen?”

Mamman, Marie-Louise Thand, arbetade som tjänsteman på SAS och var ledare inom Frilufts­främjandet. Det var hon som tog med familjen ut på fjället och planterade kärleken till naturen och friluftslivet hos dem.

– Jag har nog fått entreprenör­skapet från pappa, ordningen från mamma och girl power från mormor, säger Elisabeth.

Mormor Gerda Thand, född 1913, kom från en liten by i södra Lappland och var långt före sin tid. Redan på 1930-talet utbildade hon sig till postmästare, en dåtida chefsroll inom Postverket som krävde både ansvar och pondus. Hon levde hela sitt liv utan att vara gift och brukade säga att om man tjänade sina egna pengar behövde man inga karlar.

Elisabeth och mormor Gerda stod varandra mycket nära, och hennes syn på självständighet och tron på den egna förmågan gick i arv till dotterdottern. Långt innan ord som ”girl power” fanns, levde Gerda det fullt ut – och la grunden till Elisabeths känsla av kvinnlig styrka, mod och frihet.

Blygt barn

Elisabeth föddes i december 1972, när Thorbjörn Fälldin ledde Centerpartiet och nästan var fjärde svensk röstade på partiet. Hon växte upp på Frösön utanför Östersund tillsammans med sina föräldrar och sin fyra och ett halvt år yngre syster Erika.

Redan som barn var hon driven, men blyg. Vid sju års ålder startade hon sin första förening – hon minns inte längre vad den handlade om, bara att hon tyckte om att organisera och skapa regler.

Samtidigt spelade musiken en stor roll i hennes liv. Hon började dansa balett som treåring och gick senare över till jazzdans, sjöng i kör, spelade blockflöjt, piano och cello. Som 13-åring spelade hon i stora symfoniorkestrar.

– Jag fick spela otroligt svår musik som Tjajkovskijsymfonier och jag tyckte det var jättekul. Jag blev vuxen väldigt fort när jag kom in i det sammanhanget. Vi reste runt i världen och spelade och de såg mig som vuxen.

Senare började Elisabeth också spela jazz på trombon, då hon tröttnade lite på att bara spela klassiskt.

Var en plugghäst

Någon tonårsrevolt blev det aldrig. Hon var ingen av de ”coola”, utan ”en riktig plugghäst” och blev retad i låg- och mellanstadiet – men hade musiken som sin fristad. Hon gick ut samhällsvetenskaplig linje från gymnasiet med 4,8, nästan högsta betyg, och först när hon började på Handelshögskolan i Stockholm som 19-åring kom en liten revolt.

– Jag lämnade den ordentliga personen hemma när jag kom till Handels. Jag kuggade hälften av tentorna första året, skrattar hon. Jag blev kär i min kurskamrat Erik och hade väl inte fullt fokus på studierna.

Andra året tog hon dock ikapp det mesta och den där galna förälskelsen övergick i djupare kärlek. Kurskamraten, den tre år äldre Erik Ringqvist, friade så småningom och de knöt hymens band i Räpplinge kyrka på Öland, den kungliga konfirmationskyrkan, 1999. Datumet var den 11 september.

– Det känns ju lite olyckligt så här i backspegeln, säger hon. Men Erik glömmer i alla fall aldrig vår bröllopsdag.

I dag arbetar Erik med ledarskap inom IT. Tillsammans har paret två barn, en 23-årig dotter och en 21-årig son, samt en tioårig jack russell vid namn Austin. Under åren har de båda haft framgångs­rika karriärer, men alltid låtit var­andra växa.

– Vi har växeldragit i karriären. Låtit den andra ta plats när den be­höver. Det är kanske inte rättvist varje vecka eller varje halvår, men över tid blir det rättvist.

De har också varit noga med att sätta sin egen nöjdhetsnivå, vilket de i dag tycker var smart. Om de var nöjda med att hämta barnen klockan fem på förskolan, då kunde de inte låta sig påverkas av att grannen hämtade klockan fyra, eller att barnen var ensamma kvar när de kom, för de hade bestämt sig för att det var okej.

– Att ständigt gnagas av ett dåligt samvete för att andra tycker och tänker saker är inte bra. Vi har gått efter vår nöjdhetsnivå och det har varit vårt rättesnöre hela tiden, säger hon.

Elisabeth och Erik delar inte bara humor och värderingar i livet utan har också delat ett intresse för idrott. Erik tävlade i kanot och vann SM i Umeå, och Elisabeth tävlade i skridskoåkning som ung. Idrott och hälsa har alltid varit viktigt i familjen. De har vandrat mycket med barnen och besteg för några år sedan Kebnekaise tillsammans.

– Erik är min soulmate, säger Elisabeth och ler.

Tuff tid

Någon djup livskris säger sig Elisabeth inte ha haft, men 2017 var ett tungt år. Hennes pappa gick bort och samtidigt brann lägen­heten under deras på Kungsholmen i Stockholm. Familjens hem blev totalt rökskadat.

– Vi flyttade runt på tio olika adresser under ett år, med två tonårsbarn och hund. Det var tufft.

Efter det året behövde Elisabeth en paus. Hon åkte till USA och läste en sommarkurs i startup-ekonomi.

– Jag behövde göra något roligt, något som gav energi.

Elisabeth tror inte på det övernaturliga och har aldrig upplevt något oförklarligt. Men hon är kristen och går i kyrkan minst en gång i månaden – helst när det är musik.

– Jag är ganska rationell som person. Men kyrkan är en plats för våra stora händelser i livet. Det ger trygghet.