Storasyster hjälper personer utsatta för sexuellt våld: ”Får inte stöd någon annanstans”

Skam. Skuld.

Känslorna som kan uppkomma efter att man har blivit utsatt för sexuellt våld är många och individuella, men de här två är ofta återkommande. Och ofta gör de känslorna att det blir svårare att berätta om det som hänt, för att inte tala om att göra en polisanmälan.

– En av de grundläggande sakerna när det gäller sexuellt våld är att det så ofta är förknippat med skam och skuld, som den utsatta tar på sig. Till exempel: varför följde jag med honom hem? Varför drack jag så mycket? Man skäms för att man har blivit utsatt, vilket vid andra brottstyper inte alls är vanligt. Det gör det svårt för den utsatta att berätta, säger Cecilia Bödker Pedersen.

Sexuellt våld påverkar fysiskt och psykiskt

Sedan 2014 är hon generalsekreterare för organisationen Storasyster som hjälper personer som utsatts för sexuellt våld. Att fler vågar prata om övergreppen de varit med om kan på sikt göra att skammen och skulden luckras upp, det är Cecilias fasta övertygelse.

– Om man inte vågar prata om det och inte får höra av någon att det inte är ens eget fel, då lägger man locket på. Man kanske går vidare från övergreppet, men ofta kommer det fram ändå i både det psykiska och fysiska måendet. Man kan inte sova, man får ont i magen, man går upp och ner i vikt – allt påverkas när man har varit med om en traumatisk upplevelse. Även sexualitet och sexuell hälsa kan påverkas.

Därför grundades Storasyster

Storasyster grundades 2012 som en reaktion på att det saknades en stödfunktion i samhället för personer som utsatts för sexuellt våld. Att få hjälp med att bearbeta det trauma det innebär att utsättas för sexuellt våld är svårt i dag, menar Cecilia.

– Vår upplevelse är att det är lite av ett lotteri. Man går till vårdcentralen och där kan det finnas en jätteduktig kurator eller psykolog om man har tur. Men många som kommer till oss säger att när de har försökt berätta om övergrepp de varit med om har de inte fått ett bra bemötande. Deras upplevelse har slätats över och förminskats.

Så fungerar Storasyster

Syftet med organisationen var – och är än i dag, så här tio år efter starten – att fylla en storasysterfunktion. Till stor del handlar det om att ge stöd och tro på det utsattas berättelse och utgöra ett stöd i den processen då man börjar sätta ord på det man varit med om. Det går att ta kontakt via både chatten på hemsidan och mejl. Dessutom har Storasyster en egen samtalsmottagning där det går att få träffa en psykolog, kurator eller jurist för stöd och rådgivning.

– I dagsläget tar vi emot ungefär 2 500 personer varje år och har någonstans mellan 6 000 och 7 000 stödsamtal. Men vi ska också vara någon som står upp för och bevakar de utsattas rättigheter. Någon som för ens talan när man själv inte kan eller orkar, säger Cecilia.

Med sina 140 volontärer är Storasyster i dag landets största organisation i sitt slag. Storasyster vänder sig till alla från 13 år och uppåt och det går att vara helt anonym när man tar kontakt.

Äldre kvinnor fick en röst genom Metoo

Även om majoriteten av de stödsökande är unga tjejer, händer det också att äldre kvinnor tar kontakt – för att diskutera både sådant de råkat ut för nyligen och sådant som skett för många år sedan.

– Ju längre tid det har gått, desto fler följder kan övergreppet ha fått och desto svårare kan det vara att bearbeta det. Men utsattheten och känslorna är i grunden ofta desamma. Under Metoo fick jag flera samtal från äldre kvinnor som berättade att det kände en sådan befrielse i att äntligen ha ord för det de utsatts för som unga. Många hade levt ett helt liv utan hjälp och stöd, de hade svårt att lita på män och svårt att ha nära relationer. Övergreppet hade sargat hela deras liv, men 2017 hände plötsligt något och de här kvinnorna gavs en röst. Det finns en enorm kraft i att kunna berätta.

Utvecklingen går långsamt – men åt rätt håll

Förutom stödverksamheten arbetar Storasyster med höja kunskapen om och minska förekomsten av sexuellt våld i samhället. Cecilia tycker att deras och andras arbete har gett resultat och ser att det har skett en förbättring i samhället under de tio år som gått sedan organisationen grundades.

– Det går verkligen åt rätt håll, det har hänt mycket. Vi blir mer medvetna om sexuellt våld och jag tycker att makthavare är mer villiga att lyfta frågan om mäns våld mot kvinnor. Inte minst var det aktuellt när samtyckeslagen skulle komma på plats. Metoo kom med en kraft som hjälpte oss i arbetet, och när fem kvinnor mördades på kort tid förra året såg vi en ökad vilja att prata om våldet. Då livesände vi samtal med partiledarna om vad som måste hända framåt, och det hade inte hänt för tio år sedan. Det är en helt annan medvetenhet och rörelse i dag.

Samtidigt konstaterar hon att det fortfarande finns mycket kvar att göra.

– Vi lever fortfarande i ett samhälle som inte är jämställt, den utvecklingen går extremt långsamt. Det är en frustration att de som kommer till oss inte får stöd någon annanstans. Inom det offentliga finns inte tillräckligt mycket kunskap, kompetens eller resurser att ta emot dem. Med tanke på vilket utbrett samhällsproblem det är och vilka konsekvenser det får, borde det finnas specialistmottagningar dit den här målgruppen kan gå för att få hjälp att må bra igen.

Porrfilmer utgör ett stort problem

Att vi, och framför allt unga personer, i dag lever våra liv allt mer online påverkar också de sexuella övergreppens natur. Allt fler övergrepp sker över nätet och enligt Cecilia väcks samma känslor av skam och skuld i de fallen, trots att övergreppet inte är fysiskt. När bilder och filmer sprids riskerar dessutom övergreppet att återupprepas gång på gång.

Porren är ett annat område som Cecilia ser som problematiskt. I takt med att porrfilmerna blir allt mer våldsamma riskerar unga personers bild av sex att förvrängas.

– Porren är i dag väldigt lättillgänglig och den innehåller mycket förnedring av kvinnor. Det är ofta rent kvinnohat, med inslag av våld, strypningar och incest. Om man går in på de största porrsajterna som finns är det ju ingen trevlig bild av sex som möter en. Är det då unga personer som ännu inte har börjat utforska sin egen sexualitet, tror man kanske att det är så sex ska vara. Vi träffar många tjejer som uppger att porr är ett stort problem och att de tvingats gå med på saker som de har sett i de här filmerna.

De flesta övergrepp sker i hemmet

När man pratar om sexualbrott, och då framför allt våldtäkt, är många i dag fortfarande av uppfattningen att det är något som sker plötsligt och utan förvarning. Att gärningsmannen är en okänd person som hoppar fram ur en buske och överfaller sitt offer. Det är en bild som stämmer dåligt överens med verkligheten och enligt Cecilia är det den största missuppfattningen när det gäller sexuellt våld.

– Bilden lever kvar, trots att vi vet att den farligaste platsen för en kvinna är det egna hemmet. Rent statistiskt är det inte farligt att gå ut, men det sitter djupt i oss. Ungefär var tionde person vi pratar med har blivit utsatt av en okänd person, men i övrigt handlar det om våld inom familjen eller att man blivit utsatt av sin partner eller någon man dejtar. Vi borde prata mer om den typen av våld för den är svårare att få grepp om eftersom det sker bakom stängda dörrar. Det får heller inte samma rubriker – när vi läser om våldtäkt är det alltid utomhusvåldtäkterna det handlar om.

Därför leder så få anmälningar till åtal

Cecilia önskar också att fler anmälningar skulle leda till åtal och konstaterar att det fortfarande är väldigt svårt att få en fällande dom när det gäller sexualbrott.

– Den rättslösheten de utsatta upplever är väldigt frustrerande och nedslående att se. De har blivit utsatta för hemska saker som påverkat dem på djupet och så samlar de ihop sig, de gör allt man kan och ska göra. Och så händer det ändå ingenting, man får ett brev hem om att utredningen läggs ner i brist på bevis.

Enligt Cecilia är ett av grundproblemen att våldtäkt i och med sin rubricering som grovt brott konkurrerar om resurserna med annan grov brottslighet, som exempelvis gängskjutningar. Det gör att våldtäkterna inte får den prioritering de förtjänar.

– Annan brottslighet går ofta före och tar resurser från våldtäkterna. Vi förespråkar att man i stället har speciella enheter för sexualbrott, vilket redan finns på vissa ställen i landet. Det blir en bättre kvalitet i de utredningarna när utredarna jobbar dedikerat med dem. De krävs en viss kompetens för att jobba med det här, man måste till exempel förstå att det kan vara svårt att lämna en kronologisk redogörelse för det som hänt. Det ligger liksom i traumats natur.

Tacksamma över att få prata om det jobbiga

I väntan på en förändring jobbar Storasysters volontärer och anställda vidare. De lyssnar, stöttar och ger rådgivning till de tusentals personer som varje år hör av sig. Cecilia, som i grunden är socionom, känner sig tacksam för sitt jobb – även om det stundtals känns mörkt och tungt.

– Det är klart att det vissa dagar, när man lyfter blicken lite, kan kännas tröstlöst och övermäktigt. Men när man väl har öppnat ögonen och sett hur världen faktiskt ser ut och förstått hur extremt utsatta kvinnor är, skulle det vara svårt att sitta och göra något annat om dagarna. Många är så tacksamma för att vi har lyssnat, hjälpt dem att lämna en destruktiv relation eller göra en polisanmälan. Det ger mig så otroligt mycket att försöka vara en liten del i att göra tillvaron bättre för de här kvinnorna.